Ny euroomröstning 2010 är inte realistiskt

Folkpartiet vill ha en ny folkomröstning om EMU 2010. Sju år efter nederlaget 2003 anser folkpartiet att Sverige är redo för ett nytt beslut om euron. Bara för att man förlorat en folkomröstning så finns det ingen anledning att ge upp ambitionerna att förändra och förbättra. Men EMU-frågan lär vara politiskt tungrodd ytterligare några år.
Det kan visserligen gå att anföra att EMU-valet 2004 färgades av ett tilltagande missnöje med Göran Perssons långvariga statsministerskap. Men det går inte att komma ifrån att budskapet från väljarna trots de goda ekonomiska och politiska argumenten för ett vidgat svenskt EMU-medlemskap var ett tydligt nej. Därför är det 2010 med stor sannolikhet för tidigt för ställa frågan på nytt.
EU-minister Cecilia Malmström och partistyrelsen får däremot säkert med sig det egna partiet vid landsmötet i september. Det är uppenbart att folkpartiet här ser möjligheter att profilera sig i en potentiell framtidsfråga. Inget talar dock för att folkpartiet ska lyckas trumma fram stöd från andra partier för att väcka frågan om en ny folkomröstning. Varken moderater eller socialdemokrater kommer att luras upp på banan.
Socialdemokraternas Susanne Eberstein säger dessutom rakt upp och ner till Ekot att det inte är en fråga som man diskuterar inom partiet. Det var också hennes parti som tog mest stryk av splittringen mellan ja- och nej-förespråkare. Även centern var delat, men eftersom partilinjen stod på den vinnande nej-sidan så blev debatten inte lika tuff.
Men det får inte hindra centerpartiet från att ta upp frågan på nytt. Kan det verkligen vara i linje med centerns långsiktiga politik för konstruktivt och effektivt Europasamarbete och frihandel att säga nej till euron?
I takt med att allt fler länder går med ökar attraktiviteten i att vara en aktiv del av valutaunionen. På lång sikt skulle ett EMU-medlemskap stärka såväl svensk utveckling som konkurrenskraft. Sverige behöver euron mer än EMU behöver Sverige.
Men för att folkomrösta på nytt måste något påtagbart ha förändrats jämfört med 2003. Där måste finnas någon indikation på att det föregående folkomröstningsresultatet inte längre kan sägas vara representativt för opinionen. Hittills är det tyvärr inte mycket som tyder på att andelen EMU-anhängare har ökat tillräckligt för att det förra resultatet, 56 procent nej mot 41 procent ja, skulle ändras nämnvärt.
Men kan folkpartiet väcka liv i EMU-debatten vore det mycket välkommet.