Ny fnurra på förtroendetråden

Billströms vänsterprassel är förankrat i regeringen och påverkar inte relationerna inom Alliansen. Allianspartierna vet var de har varandra. MP:s beslut att leda den parlamentariska kommitté, som migrationsministern kommer att tillsätta, ger dessutom en bra signal om att borgerligheten är på rätt väg i synen på arbetskraftsinvandring.
Sverige bör vara fortsatt öppet mot alla människor som vill komma hit för att trygga sin egen och andras försörjning. Arbetskraftsinvandring till bristyrken inom vården eller verkstadsindustrin gynnar dels individen, dels staten. Fler blocköverskridande uppgörelser gällande regelförenklingar är rätt och riktigt.
Däremot är Valterssons nya uppdrag mindre bra för det rödgröna blocket. Till skillnad från Alliansen är det politiska samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ännu i sin linda. De rödgröna håller fortfarande på att lära känna varandra och saknar en gemensam oppositionspolitik. Man är i princip överens om att bli överens – och att höja fastighetsskatten. Inte mer.
En förklaring till relationsdramat hos de rödgröna är just att S och V inte litar fullt ut på MP, partiet uppfattas i stora delar av arbetarrörelsen som borgerligt. När Mona Sahlin presenterade Socialdemokraternas fördjupade samarbete med Miljöpartiet hördes knappast något klick vid första ögonblicket.

Mikaela Valterssons överenskommelse med Tobias Billström lär inte minska arbetarrörelsens skepsis mot MP. En gemensamt signerad debattartikel av en tongivande moderat, ihop med en tongivande miljöpartist, kan inte vara något som Mona Sahlin förväntat sig av inledningen på Almedalsveckan.
Tanken med de rödgröna pressträffarna i Almedalen är att visa en gemensam duglighet och enighet. Taktiken var även tydlig under vänsterledaren Lars Ohlys inledande partiledartal i söndags där klass- och kampretoriken tonades ner till förmån för en klassisk vänstersocialism.
Alliansregeringens och Miljöpartiets samarbete måste därför skaka om Socialdemokraterna. MP och S står nu inte bara långt ifrån varandra i synen på arbetskraftsinvandring. Ännu värre är att Valterssons högerprassel innebär en ny fnurra på den redan lösa förtroendetråden.