Vintern 2011/2012 försökte Landstinget Sörmland bilda ny region med Västmanland och Örebro. Förslaget stötte på patrull, med ett lika klargörande och avgörande besked från Nyköpings kommun: Örebro går inte före Östergötland. Nu har statens utredare satt ned foten om den statliga verksamheten. Sannolikheten är betydligt högre att det förslaget går igenom.
Statliga myndigheter bör ha ungefär samma struktur. Regeringens utredare Mats Sjöstrand sätter i sitt förslag normen för hur länsstyrelserna, Trafikverket, Lantmäteriet, Polisen och ytterligare fyra myndigheter bör vara organiserade regionalt. Skogsstyrelsens regionala verksamhet slås samman med länsstyrelserna. Det är omvälvande och ändå försiktigt på samma gång.
Länsstyrelserna slås ihop utan att själva länen försvinner. Regionförbunden tas bort och verksamheten skickas till landstingen. All samordning beräknas spara cirka 400 miljoner kronor i kostnader, en del av pengarna beräknas gå till verksamheten. Länen blir kvar för att en sammanslagning också skulle slå samman landsting, vilket utredaren inte har stöd för. Ändå blir det förstås svårt att gå runt den statliga organisationen när kommuner och landsting så småningom ska enas om gemensamma större regioner.
Protesterna kom snabbt. Söder om Sörmlandsgränsen anmälde Norrköpings kommun en avvikande uppfattning. Att låta Östergötland ta famntag på Jönköpings län med gemensam länsstyrelse vill inte Norrköping välsigna. Hellre samarbete norrut, meddelar kommunalråd och oppositionsråd unisont.
Precis som Sörmlands landshövding Liselott Hagberg påpekar är det enbart ett förslag. Det ska gå på remiss och regeringen måste bestämma sig för vad som aktuellt. I den processen är inget givet.
Det är orimligt att betala för en icke-optimal myndighetsorganisation. Lika orimligt är det att sätta gränserna för framtidens regioner över huvudet på kommuner och medborgare.
Även om Mats Sjöstrands förslag blir verklighet kommer några av de elva länsstyrelserna likväl att behöva hantera flera regioner, som Stockholm och Gotland eller Västra Götaland och Halland.
Handlingsfriheten är nog större än vad det först ser ut som. Remissrundan hindrar ingen från att tänka mer radikalt om samordningsmöjligheter mellan myndigheter. Och om kommunerna mot slutet av 2010-talet bildar andra gemenskaper än de som formas av dagens län, ja då bör staten få visa sig följsam.