Det råder full aktivitet i kapprummet på Omega efter den omfattande mögelsaneringen. I myllret av byggarbetare, skolpersonal, byggställningar, städvagnar och urdruckna kaffemuggar är det svårt att föreställa sig hur skolan ska vara redo att ta emot eleverna på tisdag. Men Nyköpings högstadiums nya rektor tar oredan med ro. Det måste vara klart, menar hon.
Maria Eneqvist är äldst av tre syskon. Uppvuxen i en akademikerfamilj där mamman var läkare och pappan lärare, en väg som Maria också valde att gå när det vad dags att välja karriär. Hon är utbildad SO-lärare årskurs 4-9 och senare även rektorsutbildad. De senaste tio åren har hon uteslutande haft olika chefbefattningar inom skolvärlden. Senast kommer hon dock från ett chefsjobb i Gnesta kommun, där hon var verksamhetschef för vuxenutbildningen och arbetsmarknadsenheten. Innan dess var hon även en kort sväng på Migrationsverket som enhetschef.
Avstickarna från skolvärlden var frukten av en livskris som hon inte vill gå in på men som, om man ska tolka henne rätt, var av den existentiella sorten. När tjänsten som rektor för Nyköpings högstadium dök upp kände hon ett jättesug tillbaka till skolan.
– Jag behövde inputs och landade ändå i insikten att det är i skolvärlden jag hör hemma.
Nu har hon varit i tjänst i snart två veckor, där första veckan ägnades åt att gå igenom styrdokument och policys tillsammans med ledningsgruppen som består av de fem biträdande rektorerna på Nyköpings högstadium, samt elevhälsochef och en administrationschef.
– Från och med nu heter det inte biträdande rektorer utan resultatenhetschefer och de ska, som namnet låter, inrikta sig på att nå resultat, säger hon.
Att skolans förra rektor Peter Sund nu är en av skolans resultatenhetschefer tycker Maria Eneqvist är en stor tillgång och trygghet.
Fyra år efter invigningen av Nyköpings högstadium Alpha är Nyköpingsmodellen fortfarande ett kontroversiellt ämne, vilket märks även i den pågående valrörelsen där skolformen blivit något av ett politiskt slagträ. Men Maria Eneqvist har inga kommentarer.
– Skolan är något av demokratins filter och alla som gått i skolan har en uppfattning, därför finns det alltid kritiska röster. Jag måste få bilda mig en egen uppfattning annars skulle jag bli galen. Men jag tror på det här och litar på att personalen är där den vill vara.
Under flera år var hon biträdande rektor på Brunnsängskolan i Södertälje som arbetade enligt Södertäljemodellen, vilket innebar öppna planlösningar, stora glasytor och inga korridorer. Arkitekten bakom modellen heter Anna Törnquist och var flitigt anlitad i Sveriges kommuner under en period. Tanken med Södertäljemodellen var att motverka mobbing men resultatet blev att barnen inte kunde koncentrera sig på undervisningen. Modellen har nu övergivits helt och Maria berättar att hon var kritisk till de öppna lösningarna och kämpade för att få väggar i klassrummen.
När vi kommer in på Nyköpingsmodellen är det primära för Maria Eneqvist att alla elever klarar skolan, och för att lyckas måste det finnas en röd tråd i lärandet redan från förskolan.
– Jag vet ju inte exakt vad vi tar över ens från sexan men vi behöver arbeta på hela linjen och ha ett samarbete från början till slut, säger hon.
Som rektor för Nyköpings högstadium kommer hennes roll vara mer strategisk än tidigare och hon vill att det ska finnas en likvärdighet på Nyköpings högstadium, oavsett om man går på Alpha eller Omega.
Är du för att skolan polisanmäler alla brott som sker på skolan?
– Det är en självklarhet att polisanmäla allt som är ett brott.
Hur ser du på kameraövervakning i skolan?
– Både och, för mig är det inte ett mål, utan ett medel och får inte ske på bekostnad av vuxennärvaro och andra förebyggande åtgärder. Men kan vara bra när ord står mot ord. Om vi ska sätta upp kameror på skolorna kan jag i nuläget inte svara på.
Har du skrivit tal tills på tisdag?
– Nej, jag kommer gå runt i alla klasser och hälsa på eleverna. Jag kommer även vara med på alla föräldramöten.
Är du rektorstypen som rappar för eleverna på skolavslutningen?
– Haha, nej, då skulle det bli en kris. Jag kanske delegerar avslutningssången till Peter Sund.