Nyfiken på kyrkorummet
Det finns några saker som verkligen retar upp en svensk: att tidningen inte kommer en söndagsmorgon, och att en kyrka är stängd när man hade tänkt gå in i den. Det säger stockholmsbiskopen Caroline Krook, som är veckans Läslustgäst.
Tänka på Gud kan man göra varsomhelst, men det kan vara skönt att ha en avskild plats där hela ens väsen är inställt på att tänka på Gud, säger Caroline Krook.
För många är kyrkan skådeplats för viktiga händelser i livet: dop, konfirmation, vigsel, begravning.
Den är också en del av vår hembygd, och där har även kyrkogården stor betydelse. Anhöriga och de som bott i trakten vilar på kyrkogården. Det hjälper oss att inte känna oss rotlösa.
Ritualer har alltid intresserat Caroline Krook. Spår av den fascinationen finns också i Tankar om Herrens hus. Hon berättar bland annat om hur nattvardsfirandet har fått sin utformning, och om varför olika helgdagar firas på särskilda tider. Viljan är att förmedla kunskap, men också nyfikenhet.
Då och då dyker det upp rapporter om att antalet konfirmationer minskar och om att kyrkan fortsätter att tappa medlemmar, men Caroline Krook är inte så säker på att människor var mer religiösa förr.
Det finns ett stort andligt intresse i dag, men det är inte säkert att det riktas just mot Svenska kyrkan. Förut hade vi en enhetskultur i Sverige, där det i stort sett bara fanns den lutherska svenska kyrkan, och lite frikyrklighet. Nu lever vi i ett mångkulturellt samhälle, och det finns inget tvång längre.
Ett uttryck för det andliga intresset är de högljudda protesterna som ofta utbryter när det blir tal om att stänga eller sälja en kyrka. Ett annat är att kyrkan fortfarande är en viktig plats i krissituationer. Nyhetsbilder från katastrofer följs nästan alltid av bilder på människor som samlas i kyrkorna för att tända ljus.
I Caroline Krooks bok får läsaren veta att de nu så vanliga ljusträden inte har funnits i Sverige så länge. Vågen kom efter Kyrkornas världsråds möte i Uppsala 1968. I samband med det mötet fick Uppsala domkyrka ett ljusträd.
Där det saknas ord är det viktigt att få göra en kroppslig handling. Ljuständning kan bli en ordlös bön eller riktning, säger Caroline Krook.
Hon har delat in sin bok i kapitel utifrån alfabetets bokstäver. Bland titlarna finns de förutsägbara: Andakt, Maria, Predikan, Änglar. Men så finns de helt oväntade, till exempel G som i Greta Garbo. I detta avsnitt berättar Caroline Krook om hur hon blev ombedd av Garbos brorsdotter att leda den ceremoni som hölls när filmstjärnans stoft flyttades till gravplatsen i Sverige.
Efteråt ville de anhöriga tacka biskopen, och det slutade med att de betalade för en ny resekåpa som var beställd och uppsydd men inte finansierad. Caroline Krook kallar den för sin Garbokåpa.
Det har gått fem år sedan Caroline Krook blev Sveriges andra kvinnliga biskop. På frågan om hon kan nämna något ögonblick som har känts extra viktigt blir hon osäker: varje dag innehåller ju något som känns särskilt viktigt.
Det är en spännande tid att leva i, både för kyrkan och för samhället, med många förändringar.
Valen är inte självklara. Det är inte förutsägbart, säger Caroline Krook.
Som ett exempel nämner hon att kvinnor får ta alltmer plats, att det blir alltfler kvinnor på ledande positioner. Hon är själv ett exempel. Min mormor dog innan hon ens hade fått rösträtt och hennes barnbarn är biskop!, skriver hon i Tankar om Herrens hus.
Så jobbar vi med nyheter