Nyköping skakade AIK i andra mötet

Men när det blev rena skuggboxningen under hela den första perioden, som var klinisk fri från målchanser och där AIK backade hem ännu mera (!) än i tisdags, insåg man faktiskt att NH hade chansen. Nyköping fick i tisdags precis vid fel tidpunkt tillbaka nästan alla barnsjukdomar med, stirrigt spel, backar och centrar som höll alldeles för länge i pucken och sedan kom i tidsnöd. I går var det vårallsvenskans rejäla spel som hade plockats tillbaka. NH bjöd inte på några misstag till skocken AIK:are som stod och väntade strax framför egna blå linjen.
AIK har ett underskattat material. Det har jag påpekat förr. Laget värvade ganska smart redan innan säsongen; spelare som är vana med allsvenska huvudroller. Laget fyllde kring nyår på med lite mera 98-oktanigt bränsle och slutade ha ambitioner på att föra matcherna själva.

Men i går blev det alldeles för defensivt och därmed håglöst och för långt fram till en överraskande lugn Johan Asplund i NH-kassen. I går hade Asplund fått förtroendet från start. Jag var ärligt talat m y c k e t tveksam till att det var rätt val. Brynäskillen visade att jag hade helt fel. Och en sådan som backen Rikard Karlsson gjorde en dubbelt så bra insats som hans näst bästa under hel säsongen. Vilken match, Rikard! Du borde haft sex svalor. Skillnaden i hjälp från backarna NH-målvakten fick var överhuvudtaget grymt stor.
Under den första ronden i Nyköping kändes några av NH-spelarna som den där Woody Allen-filmen där rollfiguren spelad av regissören själv hamnar out of focus och blir ett suddigt töcken. Skärpan. Var fanns skärpan när den behövdes som bäst? Under första perioden på Hovet i går förbyttes intrycket till nått som liknade ett långsamt flipperspel. Och så i mitten av mellanperioden kom så intensitet och smarta saker som av Miikka Männikkö. Han gjorde ett jättebyte och nu var det AIK som fick jaga. Miikka hittade nämligen ett hål bakom dittills i play off-mötena så väldige landsmannen från Finland, Kristian Antila.

Det var alldeles för snällt i NH i tisdags. I går var det en helt annan inställning på den fronten hos NH-killarna. AIK skulle liksom bara inte få vinna utan kamp på alla plan. Problemet var att domaren Sören Persson fullföljde en trist trend. De allsvenska domarna håller generellt sett inte måttet. Även detta känns tabu att säga. Jag skriker det rakt ut. Men märk att NH säkert hade kunnat utnyttja hemmafavören i tisdags om inte laget hade uppträtt som tama lammungar.
Säsongen kunde ha slutat med matcher i Leksand och Malmö i kvalserien och en ganska given avklarad snara runt halsen även kallad elitlicens. Istället blev det ett iskallt slut i elithockeyns Hades som Hovet trots allt är så nära finrummet i Globen. Om Nyköping hade fått till en tredje play off-match i hägrande Globen hade insatsen känts helt okej i historieböckerna. Efter 06 kändes det som att Globen låg mil från det deppiga NH-omklädningsrummet. Känslomässigt var en avgörande match inte längre några mil bort. Det var inte ens de 200 meterna bort genom de underjordiska katakomberna. NH var millimetrar från en avgörande kamp.