Revyn har varit väldigt populär i år, vad beror det på?
– I år har folk pratat väldigt mycket och spridit ordet, känns det som. Och folk som velat gå förut, men inte kunnat, har haft möjlighet att se den i år. Det har gått spikrakt uppåt från premiären och framåt. Sedan är det en jättebra föreställning, med väldigt fin regi av Björn Holmgren, och alla i ensemblen har jobbat fantastiskt hårt för att få till det där lilla extra.
Enligt dig, vad skiljer årets produktion från tidigare år?
– Den är lite elakare. Det kan ha varit det som har tagit skruv, att folk kanske tycker att vi sätter fingret på rätt saker.
Vad kan man tänka sig händer nu under sista föreställningen, finns det risk för bus inom ensemblen?
– Haha, nej vi törs inte det. Vi vill känna oss trygga och ge hundra procent på scenen. Fast ingenting är säkert när man har Kjell-Åke Lind med i ensemblen. Vi har några spjuvrar.
Yttras det något särskilt i logerna inför sista föreställningen, känns det tråkigt att det snart är över för i år?
– Ja, det känns alltid konstigt, men det ska också bli väldigt skönt att få träffa familjen igen. Det känns också bra att få stänga den här produktionen med känslan av det har varit en succé, och att vi har fått så fin respons.
Något särskilt som du kommer minnas av arbetet under årets produktion?
– Vilken svår fråga. Nej får nog bli svaret, haha. Man vet att det var trevligt, men man kommer inte ihåg någonting.
Ridån för den sista föreställningen av ”700-åringen som klev upp ur fängelsehålan å försvann” går upp klockan 19.00 i kväll på Nyköpings teater.