Nyköpingsband turnerade Europa runt på 17 dagar
17 spelningar i nio olika europeiska länder. Avverkade på 17 speldagar. Nyköpingsbandet Disfears oktoberturné tillsammans med Entombed och Nine var i svettigaste laget.
Mest beroende på att Entombed har sånt späckat schema. En dag efter att vi kom hem stack de till USA: Lagom till de kommer tillbaka därifrån ska vi ut på en ny turné, säger Disfears gitarrist Björn Pettersson.
Så på 17 dagar genomfördes 17 spelningar. Konsert varje kväll. På olika orter varje kväll. I nio olika europeiska länder.
En bra vända, säger Björn Pettersson.
Jo tack. Mellan vissa spelningar var det knappt de han fram i tid. Så långt var det mellan spelplatserna. Killarna hade en stor turnébuss med 18 sovplatser i som de for runt i.
Så hade vi dubbla chaufförer med, säger Björn.
I London hade de 500 i publiken. Annars låg åskådarantalet på mellan 250 och 300. Något de var riktigt nöjda med. Någon större promotion för turnén hade tyvärr inte blivit gjord.
Så trots det mastiga programmet stortrivdes banden. Även Disfear.
Det är nästan roligare nu för vi har en sån bra sättning. Trots att man blivit äldre, säger Björn och syftar tillbaka på gamla tider.
För Disfear är en riktig långkörare bland alla Nyköpingsband. Och Björn har varit med sedan starten 1989. Fast då hette man Anti-Bofors.
Kanske inte ett namn jag skulle ta idag. Men vi var bara 1415 år när vi startade. Gjorde några berömda spelningar på Nattcafét, skrattar Björn.
Sedan har det varit upp och ner för Disfear. 199394 låg bandet nere helt en tid. Bara för att något år senare spela på Hultsfredsfestivalen. Och året därpå ge ut en platta och åka på Europaturné.
De senaste två åren har också varit struliga framför allt med bolagsbeskymmer. Till slut kom i alla fall en den nya plattan ut.
Och förhoppningsvis dröjer det inte sex år innan nästa platta kommer, säger Björn.
Han är alltså ende originalmedlemmen kvar. Men Nyköpingstouchen har Disfear kvar. Trummisen Marcus Andersson och basisten Henrik Frykman är Nyköpingskillar. Det är bara sångaren Tomas Tompa Lindberg som är utifrån. Han är Göteborgare. Och stor i branchen.
Han har gjort en och annan bra skiva med At the Gates. De var grammisnominerade.
Men när At The Gates splittrades och Disfear så småningom behövde en ny sångare tog Björn kontakt. På den vägen är det. Och har så varit i över fem år. Och det fungerar utmärkt trots det stora avståndet.
Vi repar oftast på tre.
Musikstilen kan liknas vid death punk.
Textmässigt är vi väl åt punkhållet. Man kan säga att vi fortfarande spelar ganska hårt. Det kommer vi alltid att göra.
I december är det turnédags igen. Fast då i Skandinavien, mestadels i Sverige och med Raised Fist istället för Nine. Men Entombed är det stora namnet igen. Till avslutningskonserten fyra dagar före jul ansluter även Turbonegro.
Men så här emellan turnéerna jobbar Björn. Någon heltidssysselsättning är musiken inte.
Det går inte än. Och jag tror nog inte det kommer att göra det någon gång. Det är för ryckigt. Och vi är bara på förbandsstadiet, säger han ärligt.
Så jobbar vi med nyheter