Nytt och bytt är kul i jul
Bowlare, som trötta och flåsande som nostäppta mopsar, släpar sig till båset för att byta. Hockeyspelare som med panisk koncentration försöker få ned en och annan kägla. Hällenorienterare, som ordnar KM i friidrott och försöker slå världsrekord. Det finns ett talesätt som säger skomakare förbli vid din läst och det är nog sant. Men visst skulle livet var så mycket tråkigare att leva. Under lördagen bytte idrottsmän och kvinnor i Nyköping sporter med varandra.
Brio kontrade med: Då byter vi in tio friska spelare.
För säkerhets skull lånade bowlarna ut sin målvakt Mats Andersson. För 15 år sedan hockeymålvakt i Nyköpings BIS och snabb med reflexerna i dag en aning långsammare och mycket skäggigare.
Det var vår enda chans att vinna, säger Johan Ekström, tvåmålsskytt i lördags och själv gammal Bissare.
Och jag hade Sebastian Sjösten (med i NH:s A-lag i dag, vår anmärkning) i mitt pojklag också, tar han upp som merit.
Men Mats hjälpte inte klubbmedlemmarna i Brio något vidare utan tog sitt arbete på fullaste allvar.
125 slutade matchen NH:s siffror först om nu någon trodde något annat men bowlarna hade faktiskt en 21-ledning en bit in på den megalånga perioden och var med i matchen ända till 33. Då drog NH ifrån.
Det finns en del spelare i bowlinglaget som vi kommer att skriva kontrakt med, säger hockeygängets tränare Jeff Hällegard själv ute på isen i lördags. Jag får bara hoppas att vi har tillräckligt mycket pengar.
Och jag som trodde att bowlare nöjde sig med öl och en smörgås.
Viljan i rinken var god. Ta bara storvuxne Emanuel Ingvarsson, som varit tvungen att leta igenom Nyköping för att hitta skridskor i storlek 48. Han var inte den snabbaste på isen men han lyckades ändå i ultrarapid göra ett mål. Efter det låg han och högg vid den röda linjen matchen igenom.
Tekniken var det då i många fall lite sämre med. Inte hjälpte det heller att Briospelarna åkte och bytte när NH var i anfall.
Vi måste ge dem en chans, var kommentaren på de taktiska missödena.
Nya hallen på Rosvalla var inte direkt fullsatt, men det fanns i varje fall en hockeykunnig publik på plats.
Skjut, skjut, skjut hördes varenda gång Brio kom över mittzonen.
Men kritiken var ibland inte nådig heller.
Upp pappa du kan inte ligga där och uggla ropade en liten kille då den stackars bowlaren Anders Endahl tog en paus vid sidan av målet efter ett tufft NH-anfall,
Det var tänkt att hockeymatchen skulle pågå ända till klockan tolv, men krafterna räckte inte. Kvart över elva slutade den långa perioden och det blev dags för bastu och en köttbit. Självklart inte på samma gång.
Sen laddade lagen upp för dagens andra match. Denna gång i bowlinghallen.
Ronny Björlin har spelat i korplaget. Han är nog den ende som är bra på bowling i vårt lag, betygsätter Hällegard, men bänkade trots det inga spelare.
Att den under förmiddagen pricksäkre Henric Höglund inte var någon hejare på att ha ned käglorna visade sig ganska snart. Deprimerad såg han sina parkamrater Niko Halttunen och Johan Asplund briljera med den ena striken efter den andra medan hans käglor stod kvar.
Men jag kastar i varje fall hårdast, sa han efter att en liten kille tyckt synd om Henric och upplyst honom om vad siffrorna på tavlan betydde.
I den sjunde omgången av finalen fick Henrik äntligen en strike och Niko kunde bara konstatera: Jag sa ju att den skulle komma.
För att göra matchen jämnare spelade nämligen tre hockeyspelare och tre bowlare tillsammans. Och just Nikos lag Örjan Persson, Anders Endahl och Johan Sörensen kompletterade från Brio tog sig till final där de mötte Anders Grentzelius, Santeri Immonen och Antti Kopponen Brios hjälp bestod av Johan Ekström, Lasse Billnert och Alf Eriksson.
Spänningen var stor enda till sista rutan. Antti höll dock för trycket och det laget vann hela matchen.
Santeri, som under kvällen varit ganska tyst, firade genom att på mage åka nedför banan.
Precis en sådan avslutning som dagen behövde.
Så jobbar vi med nyheter