Ärendet gick ut på att politikerna skulle ställa sig bakom ett borgensåtagande på två miljoner kronor från kommunens sida till Nävekvarns båtklubb.
Beslutet togs nästan i enighet – där fanns en avvikande röst. Kristdemokraternas Veronica Andersson stegade upp i talarstolen och förordade ett avslag, av principiella skäl. Hon anser att kommunen inte ska åta sig borgensförbindelser åt ideella föreningar, varje förening bör ta ansvar för sitt.
Kommunalrådet Jan Carle (M) svarade att han kunde ha förståelse för den generella invändningen, men att den aktuella satsningen är ett vällovligt undantagsfall som gör stor nytta.
Oppositionsrådet Urban Granström (S) ansåg inte att det fanns några principiella betänkligheter, utan att det tvärtom var ett givet tillfälle att stödja utvecklingen i Nävekvarn.
Båtklubben vill investera i vågbrytande pontoner och dessutom i miljöinsatser i form av en båtbottentvätt och tömning av septiktankar. Frågan om båtbottentvätt har varit på tapeten tidigare, där Nyköpingsalliansen efterfrågat just en sådan här lösning; att bistå en förening eller entreprenör som tar på sig att driva en sådan verksamhet.
Det är inte första gången Veronica Andersson gör den här markeringen. Hon gör det varje gång något liknande kommer upp. Det hedrar en politiker som står upp för en princip. Även om man är ensam om att hålla fast vid den.
Det är därför lätt att hålla med Jan Carle i sak. Invändningen från Veronica Andersson har viss relevans. Det är aldrig givet att en kommun ska lämna borgensåtaganden om föreningslivet eller andra ideella organisationer vill genomföra ett kostsamt projekt.
Men. I bland finns där gemensamma intressen – som sammanför kommun och förening – om ett projekt kommer till stånd. I det här fallet är det så. Det allmännas intresse motiverar en stödjande åtgärd. Inte minst av miljöskäl, men också sett ur ett utvecklingsperspektiv för Nävekvarn.