Om arbetslinjen faller, faller Alliansen. Statsminister Fredrik Reinfeldt är väl medveten om förutsättningarna. Under veckans partiledardebatt var den annars så lugna Reinfeldt mer stressad än vanligt. Anledningen till hans upprördhet är Sverigedemokraternas utsträcka hand till den rödgröna oppositionen.SD:s nya strategi, att bjuda in övriga oppositionspartier till en budgetteknisk samverkan, skapar politisk oreda. ”Vi var redan på valnatten öppna med att vi inte stänger några dörrar och är tillgängliga för förutsättningslösa samtal med regeringen. Vår öppning förblev obesvarad och traditionen med stabila minirotetsregeringar får nu sägas vara bruten då den nuvarande regeringen brister i lyhördhet”, skriver Jimmie Åkesson (SvD 16/6).
Argumentationen är anmärkningsvärd. Alliansens nederlag med Fas 3 är en sak. I väl inbäddade ordalag hotar Sverigedemokraterna nu med att fälla regeringens femte jobbskatteavdrag. Den rödgröna oppositionen har redan deklarerat sitt motstånd till att gå vidare med jobbskatteavdragen. Och Åkesson är inte dummare än att han ser möjligheten att öka SD:s inflytande.
Oförmågan att få igenom ett femte jobbskatteavdrag skulle bli en bitter förlust. Om vallöftet stoppas framstår Reinfeldt som en svag regeringschef, som misslyckats i arbetet med att få riksdagen med sig. Bli alltså inte förvånande om Reinfeldt har börjat umgås med tanken på nyval. Nyval påverkar inte längden på själva mandatperioden och pyttepartiernas utsatta läge kan lösas med hjälp av en gemensam Allianslista.
Nyval är långt ifrån ett drömscenario. Betydligt smidigare vore att bjuda in Miljöpartiet till öppna samtal. Alliansen kan ställa upp på ytterligare klimatskatter, i utbyte mot en bibehållen arbetslinje. Men vad regeringen absolut inte har råd med är att vara bakbunden i ytterligare tre år; att gång på gång röstas ner i kammaren sliter på samarbetet, nöter på självförtroendet och sprider politisk osäkerhet.
Den osäkerheten börjar skymtas i statsministerns ansikte.