Samma samma men annorlunda. Det ser ut att vara en rimlig innehållsbeskrivning för president Barack Obamas andra – och avslutande – mandatperiod i Vita huset. Utmanaren Mitt Romney var nära, men hade egentligen aldrig någon segervittring.
Valresultatet speglar ett delat USA, mer än tidigare. Avstånden mellan de två stora partierna har växt, men det har också utmaningarna för det amerikanska samhället och USA:s roll sett i globalt perspektiv.
Där handlar det om USA:s relationer till Kina, trupper i Afghanistan, demokrati i Nordafrika, inbördeskrig i Syrien och så vidare. Hur kommer USA att förhålla sig till Kinas växande egenintressen i Afrika? Diktaturen i Peking har ingen ambition att verka för demokrati i världen. Det har däremot USA och där kan Obama finna bundsförvanter, inte minst i EU. Fast utrikespolitiken lär inte vara i fokus den närmaste tiden.
Det överskuggande problemet är den amerikanska ekonomin, behovet att långsiktigt råda bot på det flödande budgetunderskottet, få ned arbetslösheten och få allt att snurra åt rätt håll efter finanskris och krasch på bostadsmarknaden. Misslyckas Obama-administrationen med detta blir det bara "fyra år till", som hans första Twittermeddelande efter segern löd. Det vill säga, fyra år utan förändring att tala om. Det vore ett kapitalt misslyckande för Barack Obama – och eftermälet skulle förstås bli beskt.
För Barack Obama har fått så många amerikaner – och andra – att investera i hans sak. Inte lika mycket i pengar räknat som i tilltro och förtroende. Här finns grunden till Barack Obamas politiska framgångar; en osviklig förmåga att få andra att känna sig delaktiga i det visionära och lita på att just han har fingertoppkänslan att visa vägen från start till mål. Förändring som du kan lita på, det är stora ord.
Valresultatet visar att färgerna på hans slogan Yes We Can har flagnat något. Motståndet har blivit kaxigare. Inte tillräckligt för att låta en småtrist utmanare som Mitt Romney ta plats i Vita huset, men ändå.
Om Barack Obama ska bli historisk för mer än den första segerkampanjen och en omfattande men stapplande sjukvårdsreform, då finns ingen brist på utmaningar. Ett representanthus dominerat av republikanerna lär försvaga hans handlingskraft – om inte löftet att nå starka kompromisser kan infrias.
Utan att behöva bekymra sig för återval skulle president Obama kunna ta täten för en mer modern, mindre räddhågsen klimat- och miljöpolitik? Fältet är vidöppet och här finns alla chanser att bli historisk. Fast att få ett ekonomiskt pressat USA att anpassa sig till en grönare way of li fe är en jättebeställning.
"Vi ska befria oss från utländsk olja", hette det i segertalet. Betyder det bara mer inhemsk olja – från Alaska exempelvis – ja, då är det inte så mycket att hurra för. Betyder det däremot en mer handfast omställning mot ett hållbart samhälle byggt på det förnyelsebara, då är det välkommet. Ett mer engagerat USA i miljöpolitiken vore bra för världen.
Fyra år till är en kort tid för en amerikansk president med ambitioner. Ambitionerna är säkert desamma som tidigare, men det vardagspolitiska handhavandet behöver omprövas och förändras.