Oberoende röster är nyttigt för makten
Det kan så klart uppfattas som falsk marknadsföring att arbetarepartiet inte har ministrar som är arbetare. Men den som är missnöjd med s-regeringen kan alltid rösta för ett maktskifte.
Politiska tjänstemän är makthavare och statsanställda på samma gång. De är politiskt färgade men inte folkvalda. Men om makten faller får de också gå. Den som är missnöjd med statssekreterare och andra, kan alltså alltid rösta för ett maktskifte. Att det sedan blir allt fler akademiker som jobbar under Göran Perssons vakande öga är föga förvånande.
Politiska ledningar behöver ekonomisk och juridisk sakkunskap också i de egna leden och har man det inte får man annonsera efter den, som regeringen brukar göra så här års.
Men det intressanta är att de politiska tjänstemännen blir fler på bekostnad av opolitiska strategiska positioner inom offentlig förvaltning. Oberoende granskningsinstitut läggs ned eller tystas. I stället har andelen politiska tjänstemän i regeringskansliet ökat med 30 procent under Göran Persson. Men oberoende röster är nyttigt för makten, eftersom de utöver ja också vågar säga nej.
En liten symbolisk partibok kan vara raketbränsle på karriärstegen. Den som är kompetent men inte politiskt färgad får det svårare. Och om alla tycker likadant blir det få ifrågasättande röster.
Men så länge vissa tjänster är öppet politiska får den politiska ledningen tillsätta vem den vill. Faran är om det skapas informella politiska krav för att få opolitiska toppjobb. När makten tummar på kompetenskraven för att se till att partivänner går före, är det något som luktar unket.
Politiska tjänstemän går alltså indirekt att rösta bort med undantag för generaldirektörer och liknande.
En pressad regering ägnar därför stor energi åt utnämningspusslet. Det garanterar eget folk på strategiska positioner även när man förlorar makten.
Så jobbar vi med nyheter