Och nu Hallengrenpengar

Det är svårt att vara förskoleminister. Inte för att det är så betungande, snarare tvärtom. Barnomsorgen är ett typiskt exempel på en kommunal verksamhet som beslutas bäst på lokal nivå. Men för att göra något som helst politiskt avtryck har maktlösa socialdemokratiska minist-rar tagit för vana att öronmärka pengar, skicka ut dem till kommunerna och uppkalla dem efter sig själva.
Utbildningsminister Wernersson skickade exempelvis ut Wernerssonpengar till kommunerna för att anställa fler lärare i skolan. Nu är det förskoleminister Hallengrens tur att skicka ut Hallengrenpengar för att kommunerna ska minska barngrupperna i förskolan.

Till Nyköping kommer det 5,1 miljoner kronor i år. Men tro inte att barngrupperna blir mindre för det. För att minska barngruppernas storlek krävs mer lokaler. Men det riktade statsbidraget kan inte användas till lokalkostnader. När ärendet kommer upp i nämnden föreslår kansliet i stället att personalökningen ska användas för pedagogisk utveckling och ökad personalkontinuitet i barngrupperna. De tycker det är ungefär samma sak.
Det är klart att alla kan önska sig mindre barngrupper. Men för den som är ansvarig för verksamheten kanske det kan finnas andra saker som är viktigare.
Nyköping är inte den enda kommunen som tvingas trixa för att få sin del av statens smulor.
Trosa anställde kulturpedagoger för Wernerssonpengarna. Men det gick inte hem så pengarna, 2,7 miljoner kronor, fick betalas tillbaka. Att staten lägger sig i kommunernas ansvar kan snarare stjälpa än hjälpa.
Eller som kommunalrådet i Trosa, Greger Tidlund (s) konstaterade i SN: Egentligen har vi nog inte råd att ta emot riktade statsbidrag i fortsättningen.