Pälsindustrin saknar inte skeptiker. Många av dess motståndare har dessutom svårt för att hålla sig inom lagens gränser. De senaste åren har attentat mot pälsåterförsäljare och minkfarmare varit frekventa i hela landet. Djurrättsaktivisternas förmåga att ta till våld har fått konsekvenser både på landsbygden och i städerna. Arbetstillfällen har försvunnit när farmare och försäljare har tvingats lämna sina livsverk.
Den moraliska aspekten av att bära päls går att diskutera. Det är förståeligt att många känner sig obekväma inför faktumet att pälsindustrin föder upp minkar enbart för pälsen. Precis som konsumenten har möjlighet att välja bort kött, är konsumenten fri att inte bära päls. Det är etiskt ställningstagande vilket bör respekteras.
Vidare har pälsindustrin ett lika stort ansvar som djurrättsaktivisterna att följa lagen. Djurskyddslagens syfte är att skydda djuren och ge minkarna ett så värdigt liv som möjligt. Forskningsresultat, som visar att 85 procent av djuren på svenska minkfarmar uppvisar ett stereotypt beteende, känns skrämmande.
Det går inte att begära att farmarna ska kunna bevaka sina djur 24 timmar om dygnet – men Djurrättsalliansens bilder av minkar som äter på varandra ger ingen fördelaktig bild av minkuppfödning. Här måste jordbruksminister Eskil Erlandsson markera.
När Lars Ohly kräver av Erlandsson att han ska lägga fram ett förbud mot all pälsdjursuppfödning avslöjar dock Ohly hur rödgrön politik kan slå mot svenska näringsidkare (Ekot 10/8).
Vänsterpartiet går djurrättsaktivisternas ärenden. De rödgrönas överenskommelse att tvinga farmare att erbjuda minkarna ”en naturlig livsmiljö” skulle bli så kostsam att ännu fler av pälsindustrins företagare måste bomma igen butiken.
Alternativet för svenska konsumenter blir päls ifrån länder i Asien. Vem i Vänstern tycker att en sådan utveckling är djur- och miljövänligare? De rödgröna ska väl inte lagstifta mot enskilda klädesplagg?
Lars Ohly har rätt i att vinstbehovet inte får göra att minkfarmarna ser mellan fingrarna på djurens välbefinnande. Men inga politiker, som gör anspråk på att styra landet, bör slå undan benen för en hel näring.