Offensiv som delar USA
President George W Bush valde inte oväntat att lägga tyngdpunkten i sitt viktiga tal, till republikanernas konvent, på kriget mot terrorismen. Beskedet var att USA måste kavla upp ärmarna, visa sig starkt och inte vackla, annars kommer världen att gå under. Bush framställde sig själv som den givne och obestridde ledaren som dessutom tar sig rätten att slå till militärt i förebyggande syfte.
Av den tidigare något ångerfulle presidenten, som har erkänt att vissa saker i Irak hade kunnat göras annorlunda, märktes ingenting. Kriget mot terrorismen ska föras utomlands, inte på hemmaplan sa Bush, och lovade att vara på offensiven.
Men även om kistorna med amerikanska soldater forslas hem nattetid, för att inte väcka uppmärksamhet, ökar motståndet i USA mot kriget i Irak. De folkliga demonstrationerna utanför konventet understryker faktum. De amerikanska väljarna blir allt mer delade, vilket demokraternas John Kerry inte är sen att utnyttja. Kerry, som länge har legat lågt i Irak-frågan, var efter talet ovanligt snabb att kritisera Bush för att ha vilselett amerikanerna om motiven för invasionen.
Just nu väger sympatierna mellan de två presidentkandidaterna jämnt. En hård och smutsig valkampanj väntar där Bush dels behöver underhålla sina konservativa väljare samtidigt som han måste attrahera de rörliga mittenväljarna, för att vinna. I talet lyckades han tillgodose den förra gruppen när det gäller skatter och de sociala värderingsfrågorna, samtidigt som han flirtade med mitten genom att tala om sin medkännande konservatism och löften om reformer.
Men det som ser ut att vara en handlingskraftig banerförare med stora muskler, kan inte dölja det faktum att Bush är en katastrof, för de fattiga, för kvinnors och homosexuellas rättigheter, för miljön, och för det internationella samfundet. Vad världen och USA behöver är en president som lyssnar på sina bundsförvanter och som lever upp till internationella avtal.
Så jobbar vi med nyheter