Oförmågan att göra rätt paralyserar Persson

Det är nu grunden läggs för valrörelsen 2006. Budgetförhandlingarna som påbörjades i går är i praktiken sista chansen för regeringen och stödpartierna att få fram de utlovade jobben i tid. Göran Persson sa i påskhelgen att det är arbetslösheten som blir den stora valfrågan. Nu handlar det inte längre om att pressa ner siffrorna någon ynka procentenhet. Med LO:s sätt att räkna ligger den verkliga arbetslösheten på 20-25 procent, inte 5,5 procent som är den officiella siffran. Missnöjet med att människor tvingas gå långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna för att därefter bli förtidspensionerade breder ut sig. Och otåligheten över att de utlovade jobben aldrig kommer har fått det att börja jäsa i LO-leden.

Göran Persson har alldeles rätt. Problemet är att han och regeringen är oförmögna att göra rätt saker. Bristen på förmåga syns tydligast när det sinar i kassakistan och det inte finns några pengar att spendera. Det lilla utrymme som finns för reformer är till stora delar redan intecknat genom tidigare löften, om exempelvis höjda barnbidrag och stöd till skogsnäringen där orkanen Gudrun har dragit fram.

Socialdemokraterna är paralyserade. I stället för att stimulera företagandet verkar det som om man tänker plottra med några miljoner hit och ett par miljoner dit. Man friserar bort problemen med låtsasjobb genom AMS och höjer bostadsbidragen för låginkomsttagare i stället för att sänka skatten. Med en sådan politik skulle många ekonomiskt tyngda barnfamiljer kunna höja sina arbetsinkomster och försörja sig utan att bli beroende av bidrag.
Men det verkar som om vänsterpartierna tror att man skapar fler jobb och tillväxt genom att öka bidragsberoendet.
Det bästa förslaget hittills är det som finansminister Pär Nuder har norpat från moderaterna, som innebär att staten subventionerar 75 procent av lönen för varje person som har varit utan arbete en längre tid. För finansministern är det också bra eftersom det inte påverkar budgettaket utan fungerar som ett avdrag på skatten för arbetsgivaren.

Men med miljöpartiet, som hellre vill att fler ska få möjlighet till friår än varaktiga jobb, och vänsterpartiet som vill att jobben ska skapas i den offentliga sektorn, är det svårt att tro att regeringen kommer att klara vare sig tillväxt- eller sysselsättningsmålet.
Regeringens formel för nya jobb är lika fantasieggande som receptet på pannkaka.