Ogrundad rädsla för terrordåd
En av de första kommentarerna som kom från borgmästaren Michael Bloomberg efter explosionen var det är ingen terrorattack. Av kommentarerna som lämnats till ett flertal tidningar så uppfattades det som ett terrordåd, och folk kopplade ihop händelsen till elfte september 2001.
Ryggmärgsbeteendet hos väldigt många numera är att koppla ihop alla avvikelser från den rådande ordningen med terrorism. Alla explosioner, kollapsade byggnader eller urspårade tåg är inte resultat av terrordåd. Det är faktiskt ytterst få dödsfall i västvärlden som kan kopplas ihop med terrordåd jämfört med hur många som dör på grund av rena olyckor.
Knappt tretusen personer dog i attackerna den elfte september 2001. Det är ungefär lika många som dör i trafikolyckor varje månad i USA. Ändå spenderas ofantligt mycket mer pengar på att försöka undvika terrordåd än på att göra bilar och vägar säkrare.
Sedan den elfte september 2001 har staden New York drabbats av ett flertal stora explosioner. I de flesta fall har det handlat om bränsledepåer och gasledningar som fattat eld. Antalet dödsfall sammanlagt i dessa explosioner är färre än tjugo och inte en enda gång har det rört sig om terrordåd. Ändå uppstår hysteri så fort en olycka händer. Är det ett terrordåd? Kan Al-Qaida vara inblandat? Eller är det så enkelt att ledningar med vattenånga under högt tryck kanske inte håller mer än drygt åttio år?
Det är självfallet tragiskt när terrordåd eller olyckor inträffar och människor dör, men vår del av världen har faktiskt aldrig varit säkrare än vad den är idag. Folk lever längre än någonsin och är mycket friskare än någon gång tidigare i historien. Vad ska vi med ett långt liv till om vi inte kan vara lyckliga, utan får panik så fort en olycka händer?
Så jobbar vi med nyheter