OIK_spelet som blåste bort
I en timme var Oxelösunds IK hyfsat. Matchen i östra ettan hemma mot Gustavsberg stod då 3_0. Resten var nattsvart. När allt var över lyste trista 3_5 på måltavlan.
Men sedan hände någonting. Eller snarare: sedan hände ingenting hos OIK_klubbor och i OIK_ben. Laget faller igenom kapitalt och totalt.
Aggressiviteten gick ner på noll. Styrspelet som ska tvinga motståndarna ut mot sargerna tvärdog. Hemmaspelarna hamnade överallt men inte i sina rätta positioner. Det egna anfallsspelet var som bortblåst. Allt som blev kvar var meningslösa långlyror som naturligtvis fastnade i den bitande vinden och alls inte gick att kontrollera.
_ Det är de rutinerade spelarna som inte är bra, konstaterar Oxelösundstränaren Janne Holmgren bistert och fortsätter:
_ Vi saknar det där goet i laget som fanns i fjol. I fjol hade vi vunnit en sån här match.
När det egna spelet blåste bort kunde motståndarna i motsvarande grad blåsa förbi bleka hemmaspelare. Med ett antal individuella misstag bjöds de rödklädda Gustavsbergarna in i matchen. Som naturligtvis inte var sena att tacka och ta emot.
_ De får kontra två gånger sedan Mikael Kjellberg tappat bollen, säger Holmgren.
Han var minst sagt bedrövad över lagets korthusliknande fall matchens sista tredjedel.
_ Vi gör en riktig skithalvlek, säger han och skakar på huvudet.
Varför kunde han egentligen inte svara på men pekar på brister både i offervilja och jävlar anamma. Något man ju kan begära även om inte spelet stämmer.
_ Vi är för klena, säger han med eftertryck i rösten.
Fram till fallet visade i alla fall ungdomarna Johan Jansson på ytterhalven och Petter Hellborg på mittfältet att de är framtidsmän.
Men att de ska bära laget när det blåser så snålt är för mycket begärt.
Mika Lönnqvist är också _ som vanligt _ säker och stabil i OIK_buren.
Så jobbar vi med nyheter