Oj, vad de fäktas!

Det är så klart inte fel att ge varje biogeneration sin version av Alexandre Dumas historiska äventyrsroman ”De tre musketörerna” (1844). Men det går knappt att hävda att den här actionrullen är en sådan.
För det är inte mycket mer än just de tre musketörerna ur den franske kungens nerlagda livvaktsstyrka Athos, Aramis och Porthos (Matthew MacFadyen, Luke Evans och Ray Stevenson) samt den unge och kaxige musketör-wannaben d’Artagnan (Logan Lerman) och falska Milady de Winter (Milla Jovovich) som manusförfattarna har valt att behålla från den klassiska berättelsen.
Jo, valspråket förstås – ”En för alla, alla för en”.
Och självklart fäktas det. I datoranimerad slowmotion. I 3D till och med.
Inledningsvis är tempot rappt, attityden skön och scenografin läcker. Som om ”Resident Evil”-regissören Paul W S Anderson tycks ha velat göra detsamma med ”De tre musketörerna” som Guy Ritchie gjorde med Sherlock Holmes.
Men sedan ballar filmen ur. Anderson tar i så att han håller på att spricka. Och det viktigaste tycks ha varit att efterlikna andra succéfilmer – som Mission Impossible, Matrix och Pirates of the Caribbean – och kanske framför allt tvspel.
Jag kan inte annat än häpna när himlen fylls av – luftskepp. Dem hade jag dock kunnat köpa. Om inte de och alla andra effekter totalt hade skymt rollfigurerna. Som inte blir något annat än endimensionella och bleka hjältar och skurkar i en urvattnad och slätstruken intrig.
2010-talets De tre musketörerna påminner alltså knappt ens om ett maffigt matinéäventyr bland frasiga 1600-talskrinoliner.