OK Hällens färd mot gryningenblev tuff i blött Tiomilaslut
OK Hällen från Stigtomta hade satt upp det tuffa målet att vara bland de 20 bästa när Tiomila avgjordes nästgårds. Men det blev en 81:a plats när det fina lördagsvädret och upptorkad terräng hade bytts till regn och genomblöta orienterare och lite som att Tiomilafesten kom av sig.
Visst fanns förutsättningarna för oss att kunna kriga kring en 25:e plats sådär. Jag tycker att vi har den kapaciteten i laget. Men då måste precis allt klaffa i alla tio leden. Det är inte mycket som behöver gå lite fel för att det ska börja dra iväg, säger Hällens B-landslagsman Peter Öberg.
När Peter Öberg kände att hans ömmande vad kanske inte skulle hålla för den mastiga 16,1-kilomtersslingan fågelvägen på sista sträckan fick OK Hällens lagledning göra ytterligare omändringar i laget. Australiensaren Benjamin Rattrey, som redan hade blivit flyttad en gång, kastade sig glatt över den uppgiften, Men därmed fick Hällen offra ett av de tänkta starkaste upphämtarkorten.
Robbin Kantarp dundrade i väg med de övriga knappa 400 exakt 20.oo på lördagskvällen. Men när det blev en okej men inte mera 77:e plats där, 7.30 efter täten, för Robbin och ingen bra andra sträcka hamnade Hällen i bakvattnet. Direkt.
Det är svårt att vända trenden när det går lite trögt i början. När man inte kommer med klungorna där framme som det går riktigt fort är det så lätt att man fortsätter att tappa mycket tid, säger Peter Öberg.
Hällen stod för åtminstone två riktigt bra sträckor; dels Jonas Engström på långa natten och dels Per Öberg på åttan. Det är lite för lite om man ska vara med och tampas i skiktet 2030.
Jonas gjorde ett imponerande lopp. Det är inte lätt att göra en så bra tid på långa natten om man går ut så pass långt efter och helt får göra sitt eget lopp, säger Per Öberg.
Däremot sågar Per närmast sitt eget lopp. De flesta av Hällenkillens toppkonkurrenter när det gäller sträcktider hade i och för sig en hel del användning av pannlampa på sträcka åtta men hans lopp var ändå starkt med tanke på förutsättningarna. Per har haft en skadefylld vinter efter höstkaramellen med SM-brons på medeldistansen, som han också satsar mest på och därmed blir åttans 10,3 kilometer lite långt.
Orienteringen gick väl skapligt, men löpmässigt känns det inte alls bra. Jag försökte att ta det lite lugnare i början för att kunna trycka på mot slutet men det fanns inget i benen då. Jag har ingen naturlig talang att vara lättränad så för mig verkar missad löpträning under vintern bli väldigt kännbart, suckar Per Öberg där han står och huttrar invid växlingsområdet.
Kan en seg start för laget och de sena omändringarna ha påverkat mycket mentalt?
Det är klart att dåliga utgångslägen inte är bra och gör det svårare att tända till, men man måste klara både att gå in och försöka göra ett så bra lopp som bara är möjligt och skiftningar i uppställningen.
Yngre brorsan Peter tog vid och gjorde ett stabilt lopp utan att glänsa den här gången.
Försökte gå på säkerhet eftersom jag kände av vaden.
När Peter var på väg ner mot målfältet travade Haldens hela trupp i mål som segrare.
Du tränar en hel del med IFK Göteborg-killarna. Blir du aldrig sugen på att nappa på ett av alla erbjudanden från någon storklubb och få vara med längst där framme och tampas när ett Tiomila drar ihop sig och ska avgöras?
Nej, faktiskt inte. Jag tränar trots allt ännu mera med Hällen och det är där man har sina bästa kompisar. Det ger mig mera stanna kvar och vara med i den fortsatta utvecklingen av att bygga upp Hällen än att hänga med ett färdigt tåg som IFK Göteborg eller Halden.
Känns det inte lite trist när Halden är så förkrossande överlägset i Tiomila?
Visst, litegrann av Tiomila-spänningen förtas ju just nu. De gör ett jättebrajob i Halden, men samtidigt består ju laget bara av landslagslöpare, säger Peter Öberg.
I Hällens lag, som sprang i helgen, fanns Daniel Eklund som själv har sökt sig till Stigtomtagänget från Strängnäs-Malmby. Och så australiensaren Rattrey. Han behöver vana i svensk terräng om det blir VM-start för Australien i Västerås i höst. Resten är Hällenfostrade.
För Peter Öbergs del handlar det mesta nu om att ta vadskadan på absolut allvar.
Jag trampar inåt med tårna och måste ordna nya inlägg till skorna. Jag måste också testa sjukgymnastik och vila nästan helt i två veckor, säger Peter.
Dessutom spökar en gammal fotskada. Peter Öberg vill inte chansa mera, utan är beredd att göra allt för att det ska kännas helt hundra när VM-testerna avgörs i sommar. Och att speeden i kroppen finns fick han ett fint besked på i förloppet; en sprint som avgjordes inne i Djurparken i fredags. Peter var näst bäste svensk i sitt kvalheat. Emil Wingstedt var sekunden före. Utan två små tiosekunders felvägval kunde Peter ha snott åt sig en av totalt sex finalplatser.
Men det var kul att springa där inne i djurparken. Det finns mera grönområden än man tror. Och det var ett riktigt skönt besked att man hängde med så pass bra tempomässigt. Motståndet ju var precis hela världseliten, säger Peter Öberg.
Så jobbar vi med nyheter