I filmen om Facebook kommenterar musiksajten Napsters grundare Sean Parker påståendet att Napster förlorade slaget om var människor söker efter ny musik med en motfråga; känner du någon som vill köpa en skivaffär? Parker har en viktig poäng.
De skivaffärer som finns kvar har bredast möjliga utbud för att fortsätta vara relevanta. De nischade målgrupperna söker efter ny musik på nätet, konsumenten som köper en skiva om året går fortfarande till skivaffären. Konsekvensen blir att skivaffären tar in fler skivor, av färre artister.
Politiskt beslutsfattande fungerar ofta enligt ”longtail”-principen. Politiker behöver vinstmaximera sin politik och tenderar att vända sig till samma målgrupp, som kan tänka sig att köpa schlagerplattor i julklapp. Väljarna med nischade behov får helt enkelt rösta på ett piratparti.
Mönstret är mest framträdande inom kulturpolitiken – vilken ofta handlar om att bygga stora evenemangsarenor, snarare än att bygga flera mindre scener – men sedan Jan Björklund tog över som utbildningsminister har principen även fått visst genomslag i skolpolitiken.
Björklunds personliga skrytbygge är idén om spetsutbildningar. Själva idén i sig är inte fel. Vad som är synd är att Jan Björklund ofta använder spetsutbildningen, som ett sätt att förklara att regeringen bryter mot skolans jantelag. I själva verket matar också han massan.
När en kultur- och fritidsnämnd bestämmer sig för att ”sätta kommunen på kartan”, med hjälp av en svulstig mötesplats för stora events, förflyttas resurser från flera mindre scener till en större. Arenorna som badar i ljus gör sällan bort sig; dess baksida är snarare att mindre scener flyttar ut på nätet – och löses upp från lokalsamhället.
Inom kultursfären har internet hittills gynnat kreativiteten. Men om samma mönster upprepas i skolan, riskerar strålkastarljuset på Björklunds spetsutbildningar få mindre önskvärda effekter.
Allt för många ägnar redan skoldagarna åt att slösurfa i stället för att studera.
I går presenterades en ny OECD-rapport som visar att svenska femtonåringars studieresultat är sjunkande. De senaste tio åren har Sveriges grundskoleelever blivit sämre i samtliga ämnen. Det är ett trendbrott som Jan Björklund vill bryta med mindre kreativitet, mer krav. Hans problem är att svaga elever inte efterfrågar skrytbyggen. De behöver fler, mindre scener att utvecklas från.