Okunnighet och brist på empati
Det handlar om okunnighet och brist på normal empati. Vi säger att vi är motståndare till all form av våld och dödsstraff. Visserligen har vi inte haft krig i vårt land på flera hundra år, inga farsoter, inga naturkatastrofer har drabbat oss, men att det skulle föra med sig att vi har tappat all kunskap om hur andra människor kan ha det är fruktansvärt.
Vi som dränks i all form av media. Vart har det svenska hjärtat tagit vägen?
Migrationsminister Barbro Holmberg (är hon förresten rätt man/kvinna på sin post?) talar om livshotande sjukdomar, tillräcklig vård utanför Sverige och att om vi lyfter fram ett speciellt sjukdomstillstånd och särbehandlar det, skulle det öka risken för att ännu fler flyktingbarn blir apatiska. Här visar hon tydligt att hon tror att dessa barn simulerar. Hon saknar kunnighet om fasa för fortsatt våld mot barn och barns föräldrar och våld inför barns åsyn, rädsla för dess och familjens liv, när hon talar om att vård finns i deras land. Vad vet hon och vi här i vårt trygga land?
Simulering är något helt annat än det dessa barn har drabbats av. Simulerar gör man. Apati drabbas man av och det är en kolossal skillnad. Man dör av apati. Hjärnan tar skada, kroppen förtvinar, skelettet lakas ur. Fasan tar överhanden. Apati är det sista ropet på hjälp för sig själv och familjen.
Tycker vi att det är rätt och riktigt att förvisa dessa barn för att vi inte har råd att ha dem här, när vi samtidigt tycker att det är okej när chefer av olika slag lyfter flera miljoner i årslön plus att de samtidigt lyfter flera miljoner i bonus? Och sen skickar vi lite biståndspengar och tycker att vi är bra. Jag kan bara säga usch och fy!
Mona Argén
Så jobbar vi med nyheter