Olika syn på vad som är rätt och fel
Yttrandefrihet kontra hets mot folkgrupp. Den dom som i morgon avkunnas i Högsta domstolen som gäller pingstpastorn Åke Green och hans predikan om homosexualitet kommer att bli prejudicerande.
Om han blir fälld krattar det gången för martyrskap och gynnar dem som har samma uppfattning som honom. Det stärker deras övertygelse om en oförstående omvärld, säger han.
Han tror också att det tjänar utsatta grupper bättre om man bemöter argumenten i offentlig debatt i stället för att tysta dem.
Hur viktigt är det att få säga vad man vill?
Riktigt vad man vill tycker jag inte att man ska få säga. Hot ska vara straffbart, det tycker jag absolut. Men däremot kan man alltid göra olika tolkningar av var gränsen för missaktning går.
Michael Forsberg, kammaråklagare med särskilt ansvar för hatbrott, tycker att en friande dom mot Åke Green kan sända ut farliga signaler.
Det kan uppfattas som klartecken till mer fundamentalistiska religiösa grupper att tänja gränserna ytterligare. En av grundtankarna om stadgandet med hets mot folkgrupp är att det kan stimulera aggressiva människor att göra saker.
Vad som är hets mot folkgrupp avgörs i varje enskilt fall, när man tar ställning till yttranden som innebär förklenande eller fördomsfulla omdömen mot en grupp personer.
Hovrätten friade Åke Green med hänvisning till att en person får citera religiösa urkunder och endast uppmana åhörarna till att följa urkundernas inriktning. Endast i sällsynta fall kan uttalanden som görs i en predikosituation bedömas som hets mot folkgrupp, ansåg hovrätten, som också sa att åsikter som är främmande för flertalet medborgare eller provocerande får framföras. Det finns en möjlighet att tolka bibeln så länge det knyter an till bibelns budskap.
I den religiösa frihetens namn kan man ha stort svängrum, men det här är klart över gränsen. Jag tycker att Åke Greens predikan hetsar mot homosexuella, säger Michael Forsberg.
Så jobbar vi med nyheter