Olofsson tar sikte på en ny regering

Ett tillfälligt stopp i opinionsframgångarna verkar inte oroa. Det finns en starkt positiv atmosfär kring centerstämmorna i Tjustbygdens pärla, Västervik. Över 2 000 personer vandrade i tåget och fler mötte upp i stadsparken för att höra på Maud Olofssons första rikstingsanförande.
Fy skäms, sade hon, och riktade sig till regeringen. Budskapet var tydligt, fyllt av skarpa formuleringar riktade mot regeringshåll och dess stödpartier: kom an bara! Och hon möttes av stående ovationer.

Centerpartiet stakar ut kursen för ett regimskifte. Ett val där individens rätt att välja ställs mot en värld där staten väljer åt individen. Ett val där koncentrationspolitiken ställs mot det diversifierade, ett samhälle som uppmuntrar och främjar mångfald på alla områden, där många små lösningar ersätter en schablonlösning som måste passa alla.

Medvetet dras paralleller till valet 1976, inte bara för regimskiftet mellan socialistisk och borgerlig regering utan också för att det var en stark politisk mitt som skapade förutsättningarna för valseger. En högerkantrande borgerlig farkost lyckas aldrig locka över de väljare som idag finns att vinna från det socialistiska blocket.

I pragmatisk centeranda exemplifierade Maud Olofsson också tydligt varför hon inte vill samarbeta med socialdemokraterna. Ett parti som systematiskt urholkar det kommunala självstyret kan inte vänta sig centerpartiets stöd. Ett parti som misstror företagande och ständigt sätter fackföreningarnas önskemål framför småföretagarnas behov, kan inte hoppas på att centerpartiet ska stå till tjänst. Ett parti som inte lagt ett enda konkret förslag i riksdagen för att minska de regionala klyftorna kan inte vänta sig att centerpartiet ska applådera, sade Olofsson.

Inte heller applåderade hon vänsterpolitikernas försök att shanghaja feminismen. Det är inte i statens famn, ihopklumpad i ett kollektiv som individer ska jämställas med varandra utan via rätten att vara sig själv och bedömas som en individ. I Maud Olofsson har Gudrun Schyman fått en kraftfull konkurrent i jämställdhetsdebatten.

Samtidigt utlovade Olofsson nya tydliga centerförslag inom familjepolitiken i god tid före valet, eftersom landets barn förtjänar en bättre regering. Här ska Olofssons ledarskap konkretiseras. Det vill till att hon håller vad hon lovar. Låt oss kalla det en god förövning i statsmannaskap.