Om aftonen
Det var om aftonen som sommaren
flöt rakt i famnen min.
Så skrev Dan Andersson i en dikt. Och visst kan det vara så. Om aftonen kan man få sommaren så där tätt inpå sig. Dagens larm och oro har dämpats. En stillhet har lagt sig över markerna.
Man kan sitta ute nära naturen. Kanske vid en insjöstrand. Se lätta vågor stilla vandra över sjöns glittrande vattenspegel. Eller se upp mot skira moln däruppe mot rymdens blå oändlighet. Sinnet kan fyllas av en sällsam ro. Borta är dagens jäkt och alla de ständigt ökande kraven på effektivitet och prestation.
Eller sitta på verandan med en kopp kaffe och förnimma att aftonen snart övergår i sommarnatt. En natt som nästan inte blir av ett skymningsdunkel bara i junis tid.
Vi kan känna då så starkt en svårbeskrivlig glädje, en harmoni, en samhörighet. En samhörighet med det levande livet. Och vi när en förhoppning, en innerlig önskan att girighetens klåfingrar inte skall lyckas fördärva naturens livskraft och skönhet. Att allt flera skall förstå att det finns så oändligt mycket som är betydligt mera värt än pengar i överflöd.
Lennart Ivarsson
Så jobbar vi med nyheter