Men först och främst måste regering och riksdag säga ja till höghastighetsbanorna. Det finns en tydlig majoritet för detta i riksdagen. Samtidigt finns det självklart dem som tycker att det är en onödig eller felaktig investering och därmed bortkastade pengar.
Ska man tro helt och hållet på Per Kågeson, som är doktor i miljö- och energisystemanalys, så är det bara för finansminister Anders Borg och infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) att kasta höghastighetsutredningen i papperskorgen och lappa och laga vidare på de gamla stambanorna från 1800-talet. I en debattartikel i Dagens Nyheter (7/1) sågar Kågeson höghastighetstågen innan de ens hunnit in på perrongen.
Kritiken kan reduceras till tre punkter:
Tågen kommer inte att kunna gå tillräckligt fort för att säkra de passagerartal som behövs.
Tågen kommer inte att få stor miljöeffekt.
Tågen kommer att kosta skjortan.
På två av dessa har Per Kågeson säkert rätt. Det brukar bli dyrare än beräknat och det är inte av klimatpolitiska skäl som höghastighetstågen behövs.
Det är i stället de snabba kommunikationer som är det centrala. Om det sedan ger exakt de tidsvinster som höghastighetsutredningen från i höstas pekar på tål måhända att diskuteras. Per Kågeson antar att det maximalt ger tio minuters tidsvinst mellan Stockholm och Göteborg. Utredningen räknar med 45 minuter.
Tidsvinsterna är A och O. Ett sådant jätteprojekt kan inte genomföras utan att det är säkerställt att de utlovade tiderna är möjliga; vad gäller bansträckning, hinder och hastighetsgränser. Plus minus fem minuter, eller så.
Att knyta samman de stora, bärande tillväxtregionerna med snabba tågförbindelser är trots allt rimliga framtidsinvesteringar. Genom att människor snabbt kan ta sig med tåg mellan storstäder blir det möjligt för ett land med stora avstånd att minska konkurrensnackdelarna gentemot regioner i mer tätbefolkade områden.
Är det då värt investeringarna? Självklart måste staten och dess utförare göra sitt yttersta för att pressa priset på varje meter höghastighetsbana som krävs. Men i framtiden lär vi behöva både snabba tåg och snabba vägar för att ha en hög konkurrenskraft gentemot vår omvärld. Annars är risken uppenbar att tågen står tomma på gamla spår.
Om vi inte är snabba lär tågen stå tomma
Frågan om höghastighetsbanor för tåg mellan de svenska tillväxtregionerna är laddad. För en stad som Nyköping kan man se det antingen som att tågen ska susa förbi – eller att de skapar möjligheter för regionen att växa sig starkare.Den senare tolkningen är att föredra.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!