Precis så låter det i Peter Browns bok ”Barn passar inte som husdjur”, med den enda skillnaden att hon som tjatar är en björn och det påtänkta husdjuret en liten pojke. Det hjälper inte att mamman påpekar att barn är värsta sortens husdjur – hon talar för döva öron.
Omvända världen-temat är inte det enda roliga i den här boken. Peter Brown tar ut svängarna ordentligt i de 60-talsdoftande illustrationerna, som är mycket anslående med sina teatraliska björnansikten i extrem närbild. Möjligen kan man invända
mot att de yviga gesterna i typografi och layout (stor text, utropstecken, pratbubblor) ger berättelsen en lite skrikig karaktär.
Eller så är det bara upplivande med böcker som tar ut svängarna. Peter Brown prickar av alla de vanliga husdjursproblemen i sin förtjusande fabel, där en ostyrig liten pojke piper, kissar utanför lådan och vandaliserar möbler. Den hårt prövade björnflickan måste till slut släppa sin dröm.
Huvudpersonen i Johanna Thydells barnboksdebut ”Det är en gris på dagis” har motsatt problem. Han är en gris som kastar längtansfulla blickar mot dagiset i närheten, och när barnen väl lyckas smuggla in honom uppfylls han av lyckokänslor. Nu gäller det bara att undvika fröknarnas vaksamma ögon.
Charlotte Ramels bilder är som alltid roliga att gå in i, fyllda av personlighet och färgglädje, men jag blir inte riktigt klok på Johanna Thydells text. Den spretar lite hit och dit och ömsom upprepar, ömsom utelämnar ord på ett sätt som ibland stör rytmen och begripligheten. Jag gissar att Thydell vill visa att hon kan tänka utanför ramarna, men de onödiga krumelurerna tillför knappast något mervärde för målgruppen.
Barn som gömmer djur är ett lika tacksamt som välanvänt ämne – Daniel Edfeldts ”Tisdagskossan” hör till de senaste i specialgenren djurbesök på dagis, och riktigt lika tokroligt blir det inte i den här boken. Däremot väcker ”Det är en gris på dagis” många tankar kring hur det känns att vara med respektive vara utanför. Johanna Thydells gris är en ovanligt mänsklig sådan, i flera bemärkelser.
Omvända roller i djurens värld
Snälla, snälla, kan jag inte få behålla den? är en vädjan som de flesta föräldrar fasar för att höra. Barnen vill ha den gulliga kattungen eller hundvalpen och lovar att ta hand om den alldeles själv.
Så jobbar vi med nyheter