Ön Beten lockar med fin badstrand och utkiksplats
Det stora, röda tullhuset reser sig uppe på Beten. Redan i mitten av 1800-talet byggdes huset som hem åt den tulltjänsteman som skulle kontrollera båtar på väg in till Nyköpings hamn.
Huset var ganska förfallet när vi tog över, säger Mats Wallnér. Vi har jobbat mycket med renoveringen. Det krävs att man har intresset, och framförallt tiden.
Och nog märks det att mycket energi har lagts på upprustningen. På ena gaveln har Mats just fått bort de masonitskivor som täckte hela väggen. Under fanns fint, tjockt virke som har målats i den ursprungliga faluröda färgen. Nu återstår bara tre sidor till.
Tullhuset rymmer härligt stora ytor. Väggtimret har laserats i en ljust grå nyans, det mörka trät lyser fortfarande igenom.
De robusta antikmålade trämöblerna är smakfulla och stilenliga. En kakelugn sedan tullartiden ger värme åt sovrummet under svala oktobernätter.
I det ursprungliga köket står en enorm vitmålad vedspis. En liten lampa på spiselhällen skvallrar om att den inte längre används.
När vi flyttade in var spisen illgrön. Som mycket annat här, säger Birgitta Wallnér. Väggarna var pistagegröna, på golvet låg plastmattor.
Familjen bor nu i Nacka, men Mats Wallnér är uppvuxen i Nyköping och har tillbringat mycket tid i skärgården som barn.
Det är oerhört skönt att komma bort från smeten i Stockholm och ladda batterierna. Det är bara en tidsfråga innan fler Stockholmare upptäcker den här delen av skärgården. Det tar ungefär lika lång tid för oss att åka hit som ut i Stockholms skärgård.
I farstun får man en vink om hur huset såg ut en gång. Väggarna är pistagegröna och den lilla trappan pryds av en illgrön plastmatta.
En bit upp på Beten sitter familjen Darnell från Ekerö och Johnny Svensson från Göteborg framför sitt hus. 16 åriga Tobias flisar upp kvistar så både flis och svett stänker. Mot betalning förstås. Huset med sex lägenheter sattes dit när fackförbundet Metall på 1950-talet köpte de andra byggnaderna på ön. Nu har tre familjer delat husets lägenheter mellan sig.
Den rätt höga och till synes kuperade ön är mot förmodan utmärkt även för en rullstolsbunden.
Jag kan ta mig nerifrån bryggan, upp till huset och upp till Betens högsta punkt, säger Franciska Darnell som själv har rullstol, och pekar upp mot på toppen av Beten.
Och mycket riktigt, utan problem står de snart allihop uppe på den gamla utkiksplatsen och beundrar vyn.Vi försöker undvika att snegla mot Oxelösunds hamn.
Vid Betens norrsida stannar Femöre Marinas turbåt. Kjell Andersson står som alltid vid ratten. Sedan 1994 har båten gått ut med kampare och badgäster till Beten och Äspskär.
Äspskär är en naturfin ö utan hus. Det finns ekängar, vackra blommor orkidéer bland annat. Ön ligger vid Hasselöleden och är en utmärkt plats för den som vill titta på båtar.
Några passagerare kliver av på Beten, lockade av sandstranden på sydsidan. Andra åker med hela turen. På Betens sandstrand ligger mammor och pappor på sina filtar. Barnen leker i sanden. En och annan badar. Någon samlar på fågelskelett. I en backe ovanför stranden ligger en solid eldstad och ett vindskydd. Och dasset. Vågar man uträtta sina behov med öppen dörr har man garanterat skärgårdens vackraste dassutsikt, ut över havet.
Så jobbar vi med nyheter