Oljebolag vill förbättra sitt miljöanseende.
Idrottsförbund vill få ett positivt bemötande inför nästa satsning på framtidens olympier.
Näringsliv och fackförbund vill få gehör för nya eller förändrade lagar, skatter och socialförsäkringar som berör deras verksamhetsområden.
Intressegrupper vill väcka uppmärksamhet för sina hjärtefrågor.
Professionella lobbyister får betalt för att sälja in andras intressen och önskemål hos de politiker som visar sig villiga att lyssna.
Ingen politiker är opåverkad av andra, men var och en väljer vilka man vill lyssna till och i vilka miljöer man vill förekomma, på egen eller andras bekostnad. Så länge man kan motivera sina vägval.
I kölvattnet på debatten om Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelstens tidigare umgänge med oljebolaget Shells företrädare och lobbyister, lyfts nu krav på ett offentligt rese- och konferensregister för riksdagspolitiker. Genom att redogöra för resa, syfte och vem som betalar ska färre riskera att framstå som köpt av ett särintresse.
Det vore onekligen ett omfattande tillskott av byråkrati och pappersexercis. Visst går det att smörja en makthavare utan att betala hotellnotan eller flygbiljetten. Register ersätter aldrig grundläggande krav på folkvaldas omdöme och integritet. Men ur granskningssynpunkt skulle det vara utmärkt.
Politiken är en förtroendebransch. På samma sätt som stora ekonomiska bidrag till partierna bör redovisas offentligt, bör det ligga i enskilda politikers intresse att visa sina väljare hur de jobbar, i vilka miljöer och med vilka pengar.