Öppet eller hemligt
Folkpartisten Carl B Hamilton, som annars inte brukar tveka att offentligt rikta svidande kritik även internt, anser att utrikesministern har gjort mötena mer intressanta och gett deltagarna tillgång till mer kunskap om olika länders positioner och taktiska ställningstaganden i förhandlingar på EU-nivå. Miljöpartisten Ulf Holm tycker inte att han fått reda på så mycket intressant, utan är mer upprörd över att så mycket är hemligt. Mer än tidigare.
Frågan är vilken linje en svensk regering ska välja. Antingen har vi Carl Bildts, där det blir mer hemliga uppgifter om förhandlingar och taktiska drag på EU-nivå som görs tillgängligt även för oppositionen. Eller den föregående regeringens, där det var mer sparsmakat med hemlig information och därmed inte lika frikostig information till oppositionen, för att använda Carl Bildts ord.
EU är ofta frikostig med hemligstämplar, den traditionen säger en del om unionens problematiska och byråkratiska hållning till öppenhet och medborgarinformation.
Den svenska grundprincipen bör vara ett minimum av hemligstämplar. Den nya regeringen måste visa detta med tydlighet och markera mot EU när så krävs. Mer öppenhet är av nödvändighet om målet är att förankra EU-politiken bättre hos väljarna. Men om det innebär att den sittande regeringen då håller inne med information till oppositionen, ökar samtidigt risken för politisk-taktiska kullerbyttor.
Det händer ju så lätt ändå. Minns bara när Lena Sommestad och Sverige taktiserade inom valfångstkommissionen och det slutade med att regeringen gav sitt stöd till isländsk valjakt.
Eller när Bosse Ringholm tackade ja när de svenska införselkvoterna för alkohol togs bort.
Så jobbar vi med nyheter