Man kan förstå att det finns rektorer som känner tveksamheter inför att öppna skolans lokaler exempelvis för partier med en främlingsfientlig anda och ton i sina argument. Men det bör man göra, säger Skolverket.
En effekt av många skolors oro inför extrempartiers närvaro i skolmiljöerna har varit att man har stängt dörrarna helt för politiska partier, alla dras över en kam.
”Eleverna får ta del av den politiska debatten utanför skolans dörrar”, som Ann Larsson, rektor på Nyköping Enskilda Gymnasium säger (SN 16/4).
Visst kan de det. Men det betyder inte att skolan är fri från politik eller politiska inslag. Bara att det politiska tar sig andra uttryck.
Stängda dörrar för alla partier betyder bara att man stänger av partipolitiska representanter från att verka och delta i skolans samtalsmiljöer. Det är ingen långsiktigt konstruktiv strategi. För att slå vakt demokratins spelregler krävs ett annat synsätt.
En ”rädsla” för dem vars åsikter går emot skolans värdegrund eller alla människors lika rätt och värde, riskerar att begränsa snarare än förstärka elevernas möjligheter att genomskåda budskap som färgas av antidemokratiska idéer. I bland är det lika viktigt att kunna argumentera emot, som att låta någon säga sitt.
”De grundlagsskyddade rättigheterna, som yttrandefrihet och tryckfrihet står över skollagen och annan lagstiftning som är aktuell i skolans värld”, sammanfattar Skolverket. Både yttrandefrihet och tryckfrihet har vissa begränsningar. Men det kan inte bara vara lagar som håller intoleransen stången i samhällsdebatten.
Det är ingen tvekan om att det utgör en samhällelig utmaning att hantera rasistiska, främlingsfientliga, totalitära eller antidemokratiska röster. Partier och budskap som gör skillnad på människors värde, utifrån ursprung, religion eller hudfärg, försvinner inte bara för att skolan stänger dem ute.
Skolorna har alla möjligheter att sätta tydliga ramar för hur de politiska partierna kan verka på området. Det ligger i demokratins intresse att eleverna ställs inför sådana utmaningar som också väntar senare i livet. Som att vara en av dem som förmår att säga ifrån när smygrasismen visar sitt fula tryne på arbetsplatsen eller i grannskapet.
Det är när allt fler tystnar inför intoleransen som de riktigt svåra samhällsproblemen börjar ta form.