Orädd sopran utan operadrömmar
När Nyköpingssopranen Christine Ankarswärd sjunger hoppas hon att publiken inte ska höra bara henne. Hon hoppas att de ska förstå att den musikaliska upplevelsen skapas av flera människor samtidigt, och att de ska ta till sig helheten.
Grieg har tidigare inte hört till Christines favoriter, men eftersom pianisten ville att de skulle göra Grieg tillsammans bestämde hon sig för att ge honom en chans.
Öppenheten är viktig för henne. Hon säger själv att den är en av hennes största tillgångar som musiker.
Jag är inte rädd för att pröva nya saker. Jag är inte rädd för att göra bort mig eller vara med i fel sammanhang.
Och så försöker jag att inte fastna i sångarfällan, när man tror att det bara är man själv som räknas. Jag försöker i stället visa att vi är två som skapar det här, att utan min pianist skulle jag inte kunna stå där.
I likhet med många andra Nyköpingssångare började Christine Ankarswärd sin bana i Alla Helgona-kyrkan, i Bengt Fredéns barnkör. Hon tog också sånglektioner, men det var först i vuxen ålder som hon började fundera på att ägna sig åt musiken som yrke.
Efter att ha läst på universitetet under en period kom hon in på Musikkonservatoriet i Falun där hon gick en tvåårig utbildning med inriktning på sång. Hon har också gått kammarmusikutbildningen på Mälardalens högskola i Västerås.
Jag har aldrig varit jätteint-resserad av opera eller känt mig dragen till det. I Sverige är det ju annars nästan regel att man som sångare ska hålla på med det, säger Christine Ankarswärd.
För henne är det viktigt att kunna sjunga olika genrer och anpassa rösten efter musikens karaktär. Det ska höras att det är skillnad mellan gregorianik och jazz, mellan romans och folkvisa.
Jag tycker om när rösten är dynamisk. Det är tråkigt när man som skolad sångare bara kan använda rösten på ett enda sätt.
Christine Ankarswärd har som mål att kunna försörja sig som sångerska. Vissa månader går det, andra inte. Tillsammans med en pianist och en flöjtist utgör hon ensemblen Some Kind of Trio, som gärna framför modern musik, till exempel av amerikanska kompositörer. Hon sjunger också i Slottskyrkans åttahövdade vokalensemble och ger konserter i olika Stockholmskyrkor.
Just nu drömmer hon inte i första hand om att stå på de stora scenerna. Ett kringflackande sångarliv utan fasta punkter och varaktiga relationer vill hon undvika.
Sjunga kommer jag alltid att göra, men inte till vilket pris som helst. Jag tror inte att jag vill välja bort familj och barn för att få sjunga i hela världen, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter