Eftersom företagen som anordnar praktiken får ersättning, medan personerna fortsatt går på a-kassa, har det funnits farhågor att systemet missbrukas. Skräckhistorier om arbetslösa som fastnat i meningslösa uppgifter utan chans till arbete har dominerat rapporteringen.
Men bilden har varit falsk.
Arbetsförmedlingen släppte igår en detaljerad granskning av fas 3. Resultatet är otvetydligt. Två tredjedelar av alla praktikanter anser att deras arbetsuppgifter är väl anpassade efter behov, 80 procent ser sysselsättningen som meningsfull. De allra flesta deltagare är nöjda, och det lilla missnöjet består dessutom till stor del av att ersättningen från arbetsförmedlingen är låg.
De flesta arbetsgivare i programmen är kommunala eller icke vinstdrivande och tar hand om en enda praktikant. Av de som har riktigt många, över hundra praktikanter, dominerar kommunala verksamheter. Det lär få kritiken från vänsterhåll att dämpas. Samtidigt är det oroväckande om offentlig verksamhet blir beroende av gratis arbetskraft från fas 3.
Här borde arbetsförmedlingen titta närmare.
Det stora problemet för fas 3 är knappast missbruk av praktikplatserna, utan att ytterst få deltagare kommer vidare till arbete. Bara 2,1 procent slutar programmet varje månad för att jobba eller studera. Hittills har sammanlagt femton procent av deltagarna fått anställning. Det är lågt. Tyvärr reflekterar siffrorna en arbetsmarknad som ställer allt högre krav.
Personer utan gymnasieutbildning, funktionshindrade, utlandsfödda och personer över 55 är alla kraftigt överrepresenterade i fas 3. Dessa grupper har haft det tufft på arbetsmarknaden länge. Det har varken röda eller blå regeringar kunnat ändra på.
Ett flexiblare anställningsskydd, där murarna för att dessa grupper ska ta sig in på arbetsmarknaden minskas, hade hjälpt en bit. Samtidigt ska man inte vara naiv. Globaliseringen har gjort att många okvalificerade arbeten flyttat utomlands. Praktiktjänster inom enklare jobb som vaktmästare eller administration kommer inte ge några mirakeleffekter.
I längden krävs mera satsningar på utbildning och kompetenshöjning.