Ordet som saknas är ansvarskänsla

I landstingsbudgeten är det jämförelsevis småsummor som går till arvoden och ersättningar för politiker. Symbolvärdet däremot är stort. När politiker ställer krav på vården och andra verksamheter att ha benhård kostnadskontroll, är det en självklarhet att de själva agerar likadant.
Medborgarna ska kunna begära att reglerna kring politiska arvoden följs och att processerna är glasklara och genomskinliga. Det har varit allt annat än så.
Bland andra landstingsrådet Jörgen Danielsson (S) och oppositionslandstingsrådet Lotta Finstorp (M) har fått mer i arvode än vad de enligt regelverket borde ha haft. Alla inblandade har ett ansvar, såväl politiker som tjänstemannaledning. Men de främsta politiska företrädarna kan inte komma undan genom att peka på någon annan. Grundläggande kontrollmekanismer verkar ha fallerat totalt.
Men utan en ihärdig mediegranskning hade den här frågan fallit mellan stolarna. När arvodesproblematiken uppdagades första gången så attackerade man i stället budbäraren. Det var en förödande strategi.
Något grundläggande lyser stadigt med sin frånvaro: ansvarskänslan.
Jörgen Danielssons lista över märkliga ageranden är diger. Det börjar onekligen bli svårt att se misstagen som olyckliga omständigheter. Moderaternas agerande tål också att nagelfaras. Nu säger Lotta Finstorp att hon är redo att betala tillbaka. Men redan när arvodesproblematiken framstod i sin tydlighet borde Moderaterna och Finstorp ha insett att något gått ordentligt snett.
I stället har man duckat, för att inte hamna i skottgluggen. Tillsammans har politikerna skjutit på den oberoende granskningen till efter valet.
Efter gårdagens artiklar användes landstingets hemsida för ett officiellt försvarstal. Det är samma gamla historia, noterades där avmätt. Visserligen togs besluten på fel sätt, men de hade blivit desamma om de hade tagits på ett regelrätt sätt, får medborgarna veta.
Det är verkligen inte sak samma om besluten tas bakom stängda dörrar eller i offentlighetens ljus. Medborgarnas rätt till insyn är aldrig något att rycka på axlarna åt eller behandla som ett hoppsan, så tokigt det blev.
Att retroaktivt rättfärdiga beslut tagna utan demokratisk insyn är en förödande ordning. Det är tydliga tecken på makthavare som ser medborgarna som undersåtar, inte uppdragsgivare.