Ordning i papperskorgen

!Det finns en hysteriskt rolig sketch med Monty Python, där Eric Idle och Graham Chapman spelar ett par som beställer mat på The Green Midget Café i Bromley. Det visar sig att alla rätter som servitören Terry Jones räknar upp innehåller spam, pressat kött på konservburk. För det hungriga paret visar det sig helt omöjligt att få beställa något som inte innehåller spam, inte ens spam utan spam.
Nåja, idag är det inte pressat kött de flesta tänker på när de hör ordet, spam är nu slang för elektronisk skräppost.
Det går inte att ha en epostadress utan att den svämmar över av spam efter ett tag.
För den enskilde är det främst irriterande. Att då och då slänga 40-50 slaskpost-meddelanden om allt från Viagra och omöjliga enorma mångmiljonvinster till billiga märkesklockor och pornografiska erbjudanden, är trots allt överkomligt. Blir det för mycket kan man ju alltid köpa program som rensar bort det värsta.

Mer besvärligt är det för myndigheter, som ska föra register över inkommande post. Det är illa redan nu och kan bli ännu värre, varnar Krisberedskapsmyndigheten. Den dag det börjar snurra in uppåt en miljon skräppostmeddelanden som ska hanteras, tar det både tid och resurser i anspråk - utöver det faktum att det belastar datorsystemen. Cirka 70 procent av all epost till myndigheter idag är spam, enligt Krisberedskapsmyndigheten.
Det finns inte något enhetligt regelverk för hur myndigheter ska kunna sortera bort skräppost. Problemet är att så fort man börjar sortera bort post, finns en risk att även angelägna meddelanden försvinner på vägen. Det är sådant som skapar kryphål för att åsidosätta principerna om öppenhet och insyn. Det finns inget som tyder på att mängden skräppost håller på att minska, trots försök att lagstifta mot problemen. Det är en global smitta som är svår att bekämpa med lokal medicin.
Ett enhetligt sätt att hantera skräppost för alla myndigheter är till en början ett måste. Det måste vara ordning även i papperskorgen, så att myndigheten gör skillnad på massutskickade skräpmeddelanden och på folkliga kampanjer riktade till beslutsfattare.
Den enskilde medborgarens rätt till insyn och öppenhet får inte tummas på.

Olof Jonmyren, politisk redaktör