Orvar tror att någon annan ordnar boendet

Att åldras är på många sätt något att se fram emot. Svenskarna som är födda mellan 1945 till 1954, också kallad jätteproppen Orvar, går snart i pension och väntas då kliva in i tonårslivet igen. En ny enkätstudie gjord av konsultföretaget Kairos Future visar att de kommer ha gott om pengar och ta litet ansvar, enligt TT.
Men räkna inte med oss, menar Kommun- och Landstingsförbundens ordföranden, Ilmar Reepalu och Lars Isaksson i en debattartikel i Dagens Nyheter: Om vi ska ta hand om framtidens välfärd måste den enskilde, också de äldre, ta mer ansvar för att planera sitt eget liv . Bortsett från att denna insikt är framtvingad av en krass ekonomisk verklighet är det en självklar och naturlig följd av att pensionärskollektivet blir allt friskare. Men även gamla människor blir sjuka. När vi blir tillräckligt gamla behöver vi
i stället stora insatser både när det gäller vård och omsorg vilket ställer särskilda krav på både personal och boende.

I dag är en utsliten höftled eller ett suddigt öga inget skäl att bli stillasittande och beroende av andra människor. Tvärtom, den medicinska utvecklingen innebär att även en 90-åring kan få en höftled utbytt eller båda ögonen opererade för starr. Allt bättre hjälpmedel gör att gamla människor kan få ett betydligt mer aktivt och rikare liv
i dag än för bara 20 år sedan. Åldern är i sig inte något skäl för att kommunerna ska ta över ansvaret för vårt liv och hur vi bor.
Det är inte troligt att yngre generationer har samma förhoppningar eller tro på att samhället tar hand om oss, när vi blir gamla. Särskilt som det i framtiden kommer att bli allt färre som försörjer allt fler. Det blir inte längre möjligt att bo kvar
i sin två-plansvilla till dess att kommunen bereder en plats på ålderdomshemmet. Det kanske inte finns kvar.
Framtiden kräver att man tar ansvar och planerar sitt äldreboende. Fler borde göra som de medelålders kvinnor som köpte ett radhus på en liten ort dit de planerar att flytta för gott och stötta och hjälpa varandra på äldre dar. Det kräver också nytänkande i samhällsplanering och bostadsbyggande.

Men proppen Orvar fortsätter att diskutera sin ålderdom som om det är någon annan som planerar och garanterar kvaliteten den sista tredjedelen av livet. Risken är att det inte finns några resurser kvar den dag som vi verkligen behöver professionell personal och kvalificerad vård.