I vanliga fall hinner Thomas Bodström bara prata, innan han stressar vidare till något annat heltidsuppdrag. Men den här gången landade Bodström rätt. Vuxna människor, som inte är misstänkta för brott, ska inte behöva finna sig i vad som helst.
Tyvärr har debatten utvecklats till att handla om fula insinuationer från politiska meningsmotståndare, snarare än faran i att någon betraktas som skyldig, innan hon eller han gått med på att bevisa sin oskuld.
Och när justitieminister Beatrice Ask med ett glatt leende förklarar att hon inte alls har några problem med att dra ner byxorna inför främmande människor, då bekräftar Ask att hon inget har förstått och inget vill förstå. Vaddå, integritet?
Men inte heller Thomas Bodström har lärt sig en läxa av veckan som gått. Tvärtom så tog Bodström igår en paus från deckarskrivandet och föreslog att polisen ska ha rätt att titta i ungas väskor, om polisen misstänker att ynglingarna har alkohol i väskan. (Ekot 25/8).
Det innebär i princip att barn under 15 år -– som befinner sig ute på stan en sommarkväll, som får lov att vara ute för sina föräldrar och som är spiknyktra – kan bli skyldiga att öppna sina ryggsäckar för rättsväsendet. Det enda som krävs är en äldre kompis som är lite på lyset och därmed får personer i närheten att framstå som misstänkta.
Visst. Många av valrörelsens krav på ordning och reda låter i ett första skede ganska rimliga. Men om Bodström, Ask och deras politiska gelikar stannar upp en stund, och tänker efter vad deras förslag egentligen leder till, blir flera av kraven direkt kontraprodukiva.
Vad som är sant är att många ungdomar dricker för mycket alkohol. Dessa tonåringar skulle må bra av en bättre dialog med vuxenvärden. Men dialoger kan bara skapas om samtliga involverade visar ömsesidig respekt.
Inte genom att vuxna politiker behandlar våra barn – och numera även varandra – som brottslingar.