Östersjön behöver ett mer vågat grepp

Hur många gånger ska det behöva skrivas, att nu är det allvar. I går lade Miljövårdsberedningen fram en ny rapport till regeringen om tillståndet i Östersjön och skriver att situationen är mycket värre än man tidigare trott. Kan det verkligen bli värre, undrar man. De senaste åren har vi kunnat ta del av larmrapport efter larmrapport som varnar för igenväxning och syrebrist, om hur arter slås ut beroende på utsläpp från industrier, reningsverk och läckage från jordbruket. Nu pekas även biltrafiken och fartygstrafiken ut som några av de största miljöbovarna i sammanhanget. Att läget är allvarligt kan vi se med blotta ögat. De massiva algblomningarna förstör badlusten på somrarna och torsken blir allt mer sällsynt i fiskdiskarna.
Trots att utsläppen minskar blir det ingen påtaglig förbättring snarare en långsam försämring av Östersjön konstaterar Naturvårdsverkets generaldirektör Lars-Erik Liljelund i Ekot. Ungefär en tredjedel av Östersjöns bottenyta är praktiskt taget död.

Länderna kring Östersjön har i många år strävat efter att minska näringsutflödet till havet. En del åtgärder har vidtagits, inte minst för att begränsa kväveläckaget från åkrarna. Den kommunala avloppsreningen har dessutom kompletterats i större svenska tätorter med kväverening. Ändå visar det sig vara betydligt svårare än man trott att begränsa näringstillförseln till havet. Samtidigt måste man komma i håg att merparten av kväveutsläppen kommer från Östeuropa, där befolkningen och jordbrukssektorn är betydligt större än i vårt land.
Regeringen ska snart presentera sin miljömålsproposition. Miljöministern flaggar för att man vill förbättra reningen i reningsverken vid kusten. Sannolikt finns det många små källor att täppa igen för att stoppa fortsatt läckage. Men viktigast av allt är att regeringen tar ett helhetsgrepp på miljöproblemen, och tar de initiativ som behövs för att havsmiljön ska bli en gemensam angelägenhet för alla nio länder runt Östersjön.

I dag finns ett miljösamarbete inom ramen för Helsingforskommissionen. Men de miljömål som sätts upp där är bara rekommendationer och efterlevnaden av reglerna är dålig. Det behövs nya strukturer för en klok förvaltning av Östersjön. Centerpartiets förslag att stärka Helsingforskommissionen genom att ge den långtgående beslutsbefogenheter är både radikalt och intressant. En kommission med effektiva verktyg kräver att såväl nationerna som EU ger upp en del av sin egen makt till förmån för en Östersjöregering.

Catharina Håkansson