Samtidigt får regeringen hård kritik från ledande ekonomer. Före detta ordförande för Finanspolitiska rådet, Lars Calmfors, uttrycker oro för att besparingarna får ekonomin att sakta in.
Anders Borg är för sparsam med statsfinanserna enligt Calmfors.
Sådana invändningar finner inget gehör i finanskrisens kölvatten, speciellt när skuldkriser och börsnedgångar gör att många befarar en ny recession. Men Calmfors är inte helt ute och cyklar. Den svenska regeringens prognoser visar på stora överskott och mycket sparande, med som utan en dipp i ekonomin. Statsfinanserna är i så god ordning att man får gå tillbaka 33 år för att hitta en lika låg statsskuld.
Och då har vi precis upplevt den värsta finanskrisen på över 80 år.
Sparsamhet är en dygd, liksom att förbereda sig för mardrömsscenarier i ekonomin. Men meningen med goda statsfinanser är trots allt att politiken inte ska vara beroende av konjunkturskiftningarna. Att vettiga investeringar alltid ska vara möjliga att göra och att nedskärningar inte ska tvingas fram av en tillfällig recession.
Borgs försiktighet är ett föredöme, men den får inte gå till överdrift.