Niklas, som tidigare hette Andersson i efternamn, hade fått huvudrollen i Miss Saigon på Göta Lejon i Stockholm.
‒Jag hade precis klivit ut ur en tv-studio där jag suttit med i en livesändning där jag berättade om mig själv och min roll. Då ringer det i telefonen och en kvinnoröst presenterar sig som Barbro, alltså Barbro Svensson. Jag trodde det var någon som lurades, men det VAR verkligen Barbro. Hon hade letat upp mitt nummer och ringde nu för att tacka för sången och ge mig några fina ord på vägen. Det var sådan hon var och för mig som ung artist betydde det så klart enormt mycket. Wow, Lill-Babs ringer lilla mig liksom.
Flera år senare sjöng de tillsammans i Göteborg och när Niklas och maken Johan Asknergård senare förverkligade drömmen om en trädgårdsscen hemma på Sund Nergården i Vagnhärad var det självklart att höra om Lill-Babs möjligen ville komma dit och sjunga.
‒De var här för två somrar sen, hon och tjejkompisarna Siwan och Ann-Louise. Det blev en helt magisk kväll och jag tror alla i publiken kände detsamma, säger Niklas som är glad över att han då också passade på att tacka henne från tårna.
‒Jag berättade för henne hur mycket hon betytt för mig och vilken fantastisk person hon är. Hon blev väldigt glad och berättade att hon inte så ofta får höra det, att folk liksom mer tog hennes sätt för givet. Det är antagligen därför hon var så bra på att berömma andra, hon visste själv hur mycket det betydde. Hon hade ett enormt stort och fint hjärta och just nu känns det overkligt att Barbro är borta, säger han.