Övertidsmål räddade NBIS
Bissarna lade in sin hetaste slutspurt på mycket länge. Och NBIS är på Spåret igen. Värdet av 22-kvitteringen, som tvåmålsskytten Martin Pettersson forcerade in på övertid, kan inte överskattas.
Patrik Ståhl hade fixat en straff som Jonas Andersson satte dit. Och när unge mittbacken Sebastian Silva linkade ut för att eventuellt byta precis när Spåret skulle lägga hörna kändes det som att Bissarnas existens i tvåan hängde löst. Den luckan i markeringen utnyttjade nämligen smart spelande Spårvägen direkt.
NBIS skapade visserligen två riktigt heta målchanser innan paus, där yttermittfältarna Umit Altunkaynak och Sami Sanevuori avslutade, men Spåret hade fått matchen precis dit hemmalaget ville.
Då, i mitten av första halvlek, hade jag inga bra känslor. Matchplanen gick ut på att vi skulle vänta in dom. I stället blev det tvärt om, säger NBIS-tränaren Stefan Fredriksson mellan omfamningar från NBIS-klanen utanför Kristinebergs kvalmiga spelargång.
Sällan har man sett ett så belåtet NBIS efter en oavgjord match, som dessutom inte gav helt fast mark. Halvtimmen innan var klubben ute på gungfly.
Spåret fick då sin andra rätt billiga straff. NBIS-målvakten Robert Andersson gick tidigt när han lyckades läsa sönder skytten, Patrik Ståhl.
Snacka om matchavgörande räddning, nästan vrålar Fredriksson av entusiasm.
Det var Haisem Ismails arm hölls nära kroppen som bollen hade tagit på innan straffen. Inte så konstigt. Haisem var överallt efter paus. Med kraft. Och finess. Haisems inlägg rörde upp stora sår i ett tidigare stabilt hemmaförsvar.
Hemmalaget var noggrant med att inte släppa in dribblande Yasin Zengin och Andres Stensson i straffområdet. En lätt touch och det hade blivit straff. Straffsituationen kom ändå när Umit Cesmeli nästan kopierade Haisems hands, men domaren friade.
Jag har varit stolt förut över moralen och hjärtat i det här laget. Nu när vi hade så mycket emot oss var det fruktansvärt starkt av ett så ungt lag att komma tillbaka, säger Fredriksson.
Spelet stod stilla ofta mot slutet, till exempel vid regnet av varningar, och det dröjde till övertid innan kvitteringen kom. Det var Martin Pettersson som vräkte sig fram när blåtröjorna bara stod och hackade bort bollar i ett handbollsförsvar.
Jag var på bollen båda gångerna i alla fall och jag är rätt säker på att jag själv gjorde det andra, förklarar Martin efteråt.
En Spåretback touchade in det första. Men det spelade liksom ingen roll. Det var Martin som forcerade in bollarna. Och det var signifikativt Silva som fick stor revansch genom att slå den hårda passningen. Silva rev åt sig bollen när det skulle maskas vid egen hörnflagga. Han skulle bara ha den.
I dag var det bara att släppa all taktik och bara hugga på alla långa bollar som slogs in i straffområdet på chans. Det var bara vilja bakom den här poängen och det var så fruktansvärt skönt att vi klarade av att kvittera, säger Martin Pettersson.
Så jobbar vi med nyheter