Få kan påstå att Ohly varit en framgångsrik partiledare, vare sig opinionsmässigt eller mediemässigt. Att axla rollen efter en av Sveriges vassaste politisker, Gudrun Schyman kan inte ha varit lätt. Samtidigt har han, mer än någon annan politiker, varit bakbunden av sitt eget parti.
För trots att Vänsterpartiet under Gudrun Schyman nådde historiska valframgångar pyrde missnöjet mot hennes pragmatiska och mittenorienterade politik. Vid en tidpunkt talades det till och med om att avsätta den populära partiledaren. När Lars Ohly valdes till ny ordförande blev uppdraget därför inte att locka röster, utan att rulla tillbaka partiets politik. Att föra den åt vänster.
När vi nu tittar tillbaka på hans politiska karriär är det viktigt att ha denna historiebeskrivning i åtanke. Efter två valnederlag är det annars lätt att omdömet blir negativt. Men partiledare är också produkter av sitt parti. Politiskt hade Ohly knappast kunnat agera annorlunda.
Hans stora förtjänster finner vi varken i utformandet av politiken eller i den mediala fingertoppskänslan, utan i den ideologiska ryggraden och uppriktigheten.
När Ohly förra året tvingades ta tillbaka sitt förslag om att ge elitidrottare lägre skatt dolde han aldrig det personliga misslyckande. ”Jag har förstått att partiet inte håller med mig”, blev istället standardsvaret. Inte heller försökte han någonsin dölja att Vänsterpartiet fick göra stora uppoffringar i överenskommelserna med Miljöpartiet och Socialdemokraterna. I ett demokratiskt samhälle är det så det ska vara för ett småparti, berättade han istället.
Sådan uppriktighet är en bristvara inom politiken.
Ohly har varit personen som följt sin egen ideologiska övertygelse och drivit sin egen politik oberoende av opinionsinstitutens siffror eller morgonsoffornas proffstyckare.
I en tid då det politiska mittfältet blir trängre och partierna verkar alltmer pr-styrda har Vänsterpartiet under hans ledning varit en välbehövlig motvikt. En frisk politisk debatt behöver både uppriktighet och ideologisk övertygelse. För det kommer vi att sakna honom.