På fiske med Garbo och Leander
Ett långt liv innehåller ofta många historier. Många äldre tycker att äsch, det där är inget att prata om. Lennart Zetterlund tillhör den sorten. Men med lite list och väntan så kommer historierna till slut.
Om rekryten på Gotland 1944 och 1945 under andra världskriget. Han tjänstgjorde på ett fartyg som samlade upp baltiska krigsflyktingar.
En del kom i båtar andra kom i skal. Det fanns de som kom roddbåtar. Det var nog lika många som drunknade som klarade sig skulle jag tro.
Om att jobba på sjön, som han gjorde fram till början av 1960-talet.
1963 sålde jag båten och gick upp på land. Det var allmän nedgång av fisket. Jag köpte åkeri och körde lastbil. Det var roligt, man träffade många nya vänner och kompisar.
Det var jävligt jobbigt att arbeta på sjön. Man fick vara med att både lasta och lossa. Men samtidigt en rolig tid.
Om att fiska, som han gjort under större delen av sitt liv. Många är de historier om stora fångster. Det har även funnits svackor av fångst.
Men det har aldrig varit så dåligt som nu. Nyligen hade jag sju nät i och fick bara sex flundror. Det är skarven och sälen som tar allt. Skarven är värre än Egyptens gräshoppor.
Om kvinnorna som passerat revy förutom hustrun Maj.
Det vet jag ingenting om, säger han och tittar frågande ömsom mot SN-reporten och kompisen Olle Brennius som är med under intervjun.
Jaså, du menar Greta Garbo, Zarah Leander och Alice Babs, säger han och spricker upp i ett leende.
Garbo träffade jag när jag var liten. Hon tittade på när vi drog not (ett slags fiske). Jag minns henne för hennes stora vida hatt, men hon sa inget.
Leander var också och tittade på några gånger när vi drog not. Hon åkte släde över isen. Alice Babs och Vårat gäng körde jag ut på sjön från Vivesta.
Födelsedagen firar han med släkt och vänner på restaurang i fiskehamnen.
Så jobbar vi med nyheter