På flykt i okänt land

!Nyköpingshus sprängs i bitar framför våra ögon och myndighetsbyggnaderna kring Stora torget står i lågor. Granatexplosioner och skottsalvor bildar en förstärkande ljudmatta. Ett mummel av otolkbara fraser bryter ibland igenom, men det går inte att koncentrera sig nog för att höra vad som sägs.
När bilderna väl försvinner, tittar vår tadzmbekiske lärare på oss uppfordrande.
Han pekar på den tecknade gitarren och tilltalar oss uppfordrande på tadzmbekiska. Han rynkar på pannan åt vårt trevande svar, skakar på huvudet och muttrar något som sannolikt utnämner oss till obildbara pappskallar. Och så börjar han om.
Han pekar på teckningen och frågar: Vad är detta? Vi svarar i en kör: Det är en gitarr. Han skakar på huvudet, och börjar om igen. Är detta en gitarr? säger han ilsket och svarar själv: ja, det är en gitarr. Pekar på öronen igen och säger: ja, det är en gitarr. Vi ingalunda några stjärnstudenter här på grundkursen Tadzmbekiska för invandrare. Vår lärares blick säger allt.
Ja, så kunde det vara. Om ett grupp människor hamnade som politiska flyktingar från ett förött Sverige i det välmående muslimska TadzMbekistan. Och tvingades lära om allt vi trodde vi kunde. Experimentet, lett av Kjell Kampe, är tankeväckande. Kampe har under många år undervisat i svenska för invandrare och tankeövningen är till för att ge oss, som samlats i folkhögskolans aula, möjlighet att känna hur det kunde vara om rollerna vore ombytta. Integration på någon annans villkor.
Föreläsningen Tänk om vi måste fly till TadzMbekistan illustrerar en av alla de gränser som gick att rucka på under helgens Gränslös festival, i Nyköping. Det fanns gott om andra utmaningar. Läsa sin egen poesi, sjunga karaoke eller kanske bara smaka på några orientaliska fetaostrullar, vindolmar och en bit baklava.
Olof Jonmyren
politisk redaktör