I stora delar av Europa har socialdemokratin problem. I Sverige har partiets långvariga maktinnehav gjort situationen till något extra. Socialdemokraternas nyckel till maktpositionen har varit förmågan att samla olika intressesfärer under samma paraply. Den relativa storleken, rollen som maktpartiet, gav dem möjligheten.
Sedan kom 90-talskrisen. Därefter kom De nya moderaterna. Inget var sig likt. Socialdemokraterna hade drabbats av samma problematik som Centerpartiet. Det gör ont när knoppar brister. Det är ännu mer smärtsamt att förändra gamla vinnande koncept. På årets valplakat stod visserligen ”Vi kan inte vänta”. Men det syftar snarast på ett akut behov av att anpassa självbilden efter nutiden.
Medan Socialdemokraterna har backat från ett väljarstöd över 40 procent till cirka 30, har Centerpartiet stegvis fallit tillbaka från 20 till under tio. Den traditionella väljarbasens uppluckring och långtgående demografiska förändringar, tydliggörs. Arbetarna har blivit färre, tjänstemännen fler. Flyttlassen har gått från landsbygd och småort till tätort och storstad.
Urbaniseringen har slagit mot de mindre samhällen där dessa två partier ofta brukade konkurrera om att vara störst. Centerpartiet har omprövat ett antal tidigare ställningstaganden, en del mer smärtsamma än andra. Ytterligare sådana står på tur. Det handlar om överlevnad som parti.
Nya flyttande generationer har blivit rörliga väljare. Den partilojalitet som årskullarna födda på 1920- och 1930-talen visade, står inte att finna hos 70- och 80-talisterna, två generationer som i dag har etablerat sig på arbetsmarknaden.
Socialdemokraternas starkaste fästen finns i tynande bruksorter, i Norrland och i ekonomiskt svaga delar av storstadsområdena. Att ha en politik som vinner både miljonprogrammen och storstädernas villatätorter är svårt. Precis som Centerpartiet i sin förnyelseprocess brottas med kravet på en moderniserad politik för både stad och land.
Socialdemokratin säger sig nu vara på jakt efter en identitet som har försvunnit. Men det stämmer inte. Det är inte den gamla identiteten som är borta, utan väljarbasen och det samhälle som starkast identifierade sig med den.
På jakt efter de väljare som flytt
Efter valet 2006 hette det förnyelsearbete.Efter valet 2010 heter det krisgrupp.För Socialdemokraternas del är det bara olika namn på samma problem.Vi betraktar det gamla maktbärande partiet i kris. 2014 kommer det inte att ha burit något på åtta år. Det är en lång tid i politiken. Nu pekas fingrar mot valkampanjer och partiledare. Men den grundläggande problematiken ligger djupare än så.
Så jobbar vi med nyheter