– Vi är det självklara valet!
Det riktigt lyser ur ögonen på Folkpartiets lokala kandidat Sofia Remnert när hon försöker övertyga väljaren Lars Spjut om hur han ska rösta den 14 september.
Med sina 27 år är Sofia Remnert är en av få politiker under 30-strecket som kandiderar till kommunfullmäktige i höst. Det är hennes första riktiga valrörelse som politiker och berättar att hon i princip bott i valstugan sedan den kom på plats.
Lars Spjut låter sig inte övertalas så lättvindigt. I klädd cykelhjälm har han stannat till för att ta ett exemplar av Folkpartiets lokala valfolder. De andra partiernas valbroschyrer har han redan fått hem i brevlådan.
– Jag har ett stort intresse för politik och känner mig välinformerad inför valet – skillnaden mellan partierna är inte ju inte sådär jättestora. Rent lokalt är det tjafset om Åkroken som kommer avgöra vilken sida om blockgränsen min röst kommer hamna. Däremot har jag inte bestämt mig vilket parti det blir än, säger han innan han cyklar vidare.
Valstugorna på Stora torget i Nyköping kom på plats den 16 augusti, här huserar de åtta partierna i varsin stuga vardagar och helger till och med lördagen före valet.
Det finns inte mycket skrivet om hur fenomenet valstugor en gång uppstod. Men enligt Janne Sundling, författare till boken "Rösta! Om pr, prylar och påverkan" snickrades den första valstugan i Sverige ihop 1946 i Stockholm. Sundling har dock inga bevis för att det stämmer, utan har utgått från en bild i en morgontidning från september 1946. Problemet är att det inte var något riksdagsval det året. Däremot var det kommunval och stugan ska ha varit socialdemokraternas. Två år senare var det dock riksdagsval och flera valstugor dokumenterades i morgontidningarna. Riktig fart tog valstugebyggandet på 70-talet då partierna fick egna pengar att röra sig med.
Numera är valstugorna ett självklart inslag i de flesta städer. Här kan väljarna få svar på frågor och funderingar inför kommande val och politikerna kan nå ut till medborgarna. Med hjälp av olika knep går det bättre för vissa än för andra.
Just den här dagen bjuder exempelvis Nya moderaterna på hembakade bullar och kaffe. Det finns även bananer för den som behöver hjälpa blodsockret på traven, samt en disktrasa med det omtalade kvinnonamnet Rut på.
Bullarna ger bra draghjälp och moderaternas Kerstin Windisch har haft en "givande" förmiddag med flera "intressanta" samtal.
– Vädret öppnar för samtal och just i dag har det varit ovanligt många ungdomar här och undrat vad vi kommer göra för de unga, säger hon.
En av dem är nittonåriga Mya Schön. Hon går på Nyköpings Folkhögskola och har fått i skoluppgift att ta reda på de lokala partiernas viktigaste valfråga.
Personligen brinner hon för klimatet och djurrättsfrågor och passar därför på att fråga hur de olika partierna förhåller sig till att införa köttskatt.
– Jag har läst på mycket innan och typ gjort alla test man kan göra på internet, men många av svaren jag får i dag känns väldigt förfinade. Samtidigt är det svårt att vara objektiv som väljare. När ett parti som jag inte tänkt rösta på svarar "rätt" sak, tänker jag: "Ja, ja, det säger ni ja." Medan jag nästan köper allt som partier jag sympatiserar med svarar – oavsett vad de svarar, säger Mya Schön.
Hennes tre klasskamrater Christoffer Edqvist, Ian Groot och Jonas Magnusson har fått samma uppgift och tycker de fått rimliga svar av alla partier utom ett.
– Att det parti som inte står för ett mångkulturellt samhälle svarar att deras viktigaste fråga är "Jämlik behandling för alla, oavsett bakgrund." känns inte så trovärdigt, säger Jonas Magnusson som med sina 36 år är något av en veteran när det handlar om valfrågor. Hans yngre kurskamrater instämmer.
Leif Lind sitter på en bänk vid den porlande fontänen mitt på torget. Han är inte så våldsamt intresserad av politik, säger han. Men tycker det är trevligt att hänga på torget när det är liv och rörelse. Centerpartiets förstanamn Eva Andersson minglar gärna med de förbipasserande och slår sig ned bredvid Leif Lind för att lansera centerns vallöften. De pratar på ett tag om saker som sport, bussar och vikten av grönområden i stadsmiljö.
– Folk tycker om det här, säger hon efteråt.
– Dom frågar vad vi har för partiprogram och jag redogör. Ibland hamnar man i spännande debatter med folk och ibland lyckas jag omvända någon, då är det kul.
Vänsterpartiets Daniel Lundgren delar ut flygblad till förbipasserande. Även han får svara på mycket frågor. Hetast är dock frågan om vinster i välfärden. Några bullar har han däremot inte att dela ut.
– Vår valbudget är väldigt begränsad. Vi tror i stället på mötet mellan människor, säger han och passar på att göra reklam för V-fiket mittemot Culturum.
Några män i övre medelålder har flockats runt Miljöpartiet som den här dagen visar upp en elbil.
– Det här är framtiden, säger MP:s representant på plats och berättar för gubbarna att partiet vill underlätta för folk med elbilar på samma vis som Norska staten gjort i Norge.
Alla är inte lika glada över miljöbilen. Med blygsamma 20 000 kronor i valbudget har Fi inte råd att hyra någon valstuga. Däremot brukar lokala Fi stå på samma plats som miljöbilen står uppställd i dag. Nu står de i stället lite avsides, inklämd mellan torgförsäljarnas klädstånd.
Eriq Petersson är Fi:s representant för dagen och han svarar villigt på de förbipasserandes frågor – så gott han kan.
På Mya Schöns fråga om köttskatt är han dock lite avvaktande. Han vet inte vad partiet har för hållning ännu i frågan. Däremot passar han på att slå ett slag för mansskatt. Männen behöver ta ett kollektivt ansvar.