På spåret

Mer järnvägar och bättre vägar, det är det stora uppdraget för infrastrukturminister Åsa Torstensson (c). En proposition ska läggas under nästa år. När kommer beskeden? frågar Ekots Inger Arenander i lördagsintervjun. Ministern pratar, men lättar inte en millimeter på förlåten. Behoven är omfattande och kräver enorma pengar. Dessutom saknas hela 90 miljarder (!) i den gamla infrastrukturplanen, en springnota från de tre vänsterpartiernas tid vid makten. Den förra regeringen svek infrastrukturutvecklingen i Mälardalen och på andra håll lovade man betydligt mer än vad man hade pengar till. Den nuvarande måste visa att den kan bättre.

Jag tänker inte komma med tomma löften, säger ministern bestämt. Det förpliktigar.

Det kommer aldrig att gå att göra alla nöjda. Regionala avvägningar måste göras och ställas mot kostnad, potential och effekt. Inget är skrivet i sten, inte ens vad som är intressant för offentlig-privat-samverkan. Men Åsa Torstensson understryker noga infrastrukturens intima koppling till arbetsmarknadsregionernas och näringslivets utveckling. Snabba tåg ersätter korta flygresor, ökad arbetspendling kräver mer av spårbunden kollektivtrafik men också bättre vägar. Infrastrukturministern säger rätt saker, men drar hon rätt slutsatser? Med detta grundläggande resonemang borde en ansvarstagande regering inte kunna bortse från Ostlänkens värde för utvecklingen i Sörmland och Östergötland. Tills infrastrukturpropositionen ligger på bordet är det våra lokala, regionala och nationella företrädares uppdrag att ständigt och ihärdigt påminna hennes departement - och Anders Borgs finansdepartement - om detta faktum.