På vift i fantasin med sagofarmor
Hej sagofarmor! Tre ivriga femåringar välkomnar Solveig Strand med kramar och varma leenden. I dag är det deras tur att krypa upp i hennes knä och få höra sju sagor på raken.
Den här gången är det Torun Nilsson, Felicia Lundberg och Alice Obrelius som ska få mysa med Solveig, en alldeles vanlig gråhårig tant som hon en gång beskrevs av en liten flicka.
Det är så kul när hon kommer, tycker Alice.
Strax ljuder Solveigs mjuka röst från soffan, där tjejerna gör sitt bästa för att komma henne riktigt, riktigt nära. Dagens första saga handlar om pojken Anton, som letar efter en leverpastejtjuv. Under letandet möter de olika djur, pratar om vad de äter och gör små inpass om egna erfarenheter.
Sedan läser sagofarmor boken om alla barnen som reser jorden runt. Här besöker de olika länder, där det finns olika saker och djur.
Titta där, där är kinesiska muren, pekar Torun, som känner igen den från en film hon har sett.
Och jag red på en kamel när jag var i Tunisien, minns Felicia.
Toruns funderingar far iväg; vem skapade jordklotet?
Det var nån gubbe som gjorde det, mamma sa nåt om det. Men vad han heter minns jag inte, grunnar hon.
De unga lyssnarna pekar, frågar, visar vad de kan och vet. Är helt fokuserade på böckerna och Solveigs lugna, engagerade röst, som syr ihop sagostunden till ett levande, lärande samtal.
För Solveig, som jobbade som sekreterare innan hon blev pensionär, är de här stunderna riktiga må-gott-stunder.
Man blir glad av att komma hit. Barnen är så spontana och man känner tydligt att man betyder något, säger hon.
Trots att hennes liv är fyllt av familj, vänner och aktiviteter, fortsätter hon gärna sitt ideella uppdrag som gäst i förskolan.
Både vi äldre och barnen får ju så mycket glädje av det. Verkligen en bra sak man kan göra som pensionär!
Så jobbar vi med nyheter