När kultur- och tekniknämnden sade ja till att Gnesta kommun ska ta över vägansvaret från Laxne samhällsförening gjorde beslutsfattarna det tydligen på anmärkningsvärt lösa boliner.
”Det var dyrare än vi hade förstått”, säger före vice ordföranden Kerstin Landin (MP) och ja, det verkar ha varit så som andre vice ordförande Håkan Ekstrand (C) hävdar att ”ingen kanske riktigt förstod omfattningen”.
I sak är det inte mycket att orda om, det kan vara rimligt att kommunen tar över vägansvaret i Laxne. En given följdfråga är samtidigt om det inte borde vara ett grundläggande krav på beslutsunderlaget, att där framgår vilka ekonomiska följder som beslutet får? Att säga ja baserat på goda förhoppningar känns föga ansvarsfullt.
När ärendet nu landar i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige – med en extra prislapp på 300 000 kronor – drar kommunalrådet fram sin pekpinne och rappar i nämndbordet: Tar man sådana beslut går det inte att springa till kommunstyrelsen och be om mer pengar. Då får man ”stå för finansieringen själva”, dundrar Johan Rocklind.
Om de rödgröna företrädarna Berndt Ullström (S) och Kerstin Landin (MP) ser lite röda ut om kinderna så vet ni varför. Det är sådant som kallas en offentlig uppsträckning.
Å andra sidan är själva hotet uddlöst. Det är ju inte nämndledamöterna som får betala planändring, lantmäteri och inlösen av mark, utan skattebetalarna. Oavsett var kostnaden till slut redovisas.
Olof Jonmyren